Det är söndag, gudstjänstdag, mors dag och en av de sista dagarna i vårmånaden maj.
Jag har på förmiddagen lyssnat till och virtuellt deltagit i högmässan i Victoriaförsamlingen i Berlin. Vi firar, i kyrkoårets ordning, Heliga Trefaldighets dag. En viktig dag för den kristna kyrkan.
Församlingens kyrkoherde Pamela Garpefors (som är vår dotter) predikade så tydligt och inspirerande över dagens evangelietext, ur Matt 11: 25-27, så jag bad att få kopiera in hennes predikan här på min enkla blogg. Tack Pamela, till glädje och begrundan för många - hoppas jag.
🙏
Beredelseorden ger oss tankar att fundera över i mässans inledning.
Kyrkofäderna använde sig gärna av dansen som en bild av Treenighetens mysterium – en livfull, lekfull, längtansfull dans mellan Fadern och Sonen och Anden som pågår i evigheters evighet. Och det nådefulla är att vi bjuds in i dansen.
När vi nu bjuds in vill vi ju inte förstöra det gudomliga flödet genom brist på relation till oss själva, till våra medmänniskor eller till skapelsen. Därför får vi lämna det skavet, be och bekänna, och så med tillit om syndernas förlåtelse, ge oss in i den gudomliga dansen.
Predikan:
Ni minns bilden av Treenighetens mysterium som en dans - en livfull, lekfull, längtansfull dans mellan Fadern och Sonen och Anden som pågår i evigheters evighet. Och med det storslagna budskapet att vi människor bjuds in i dansen.
Ytterligare en bild av Treenigheten från fornkyrkan kommer från Ireneus, biskop av Lyon, som beskriver Gud så här: ”Där uppe är urtidens Gud och hit ner når den Eviges armar.”
Gud Fadern sträcker ner sin högra hand, Sonen, till jorden. Den andra handen är den heliga Anden. De två händerna samverkar, så att den heliga Anden för människorna till Jesushanden, som lyfter upp allt i Faderns famn. Så bär Fadern oss i famnen som en förälder bär sitt lilla barn. Den bilden säger mer än många teologiska dogmer.
I Gamla testamentets språk, hebreiskan, används för ordet ”tro” ett utryck som ordagrant betyder: ”bli buren i famnen”.
En annan av de gamla kyrkofäderna, Tertullianus, använde följande bild när han talade om Treenigheten: Han liknade Gud vid solen. Ljuset kommer från solen (Fadern), och träffar oss genom solstrålarna (Jesus, som är världens Ljus) och fortsätter att vara närvarande genom att lysa upp vår värld och värma oss (Anden är Guds närvaro hos oss).
Detta är bara bilder, men de kan hjälpa oss att förstå.
Men var hittar vi stödet för sådana här tankar i Bibeln?
Jesus definierar sig själv utifrån sin unika relation med Fadern. Jesus talar om sin identitet som Son till sin himmelske Fader. Ett eko av dessa tankar finner vi i dagens evangelietext från Matteus: ”Och ingen känner Sonen utom Fadern, och ingen känner Fadern, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.”
Så nära står Jesus alltså sin Fader. Jesus och Fadern är ett, de är oåtskiljbara.
Tar du bort den ene, tar du även bort den andre. Det går inte att retuschera bort Fadern och bara behålla Sonen. Men man kan naturligtvis börja med att lära känna Jesus. Då öppnar sig det andra i efterhand.
Men den heliga Anden då?
Jesus säger att ”När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, Sanningens Ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig.”
Den heliga Anden utgår alltså från Fadern och sänds av både Fadern och Sonen till lärjungarna för att vara med dem här på jorden och påminna dem om allt vad Jesus sagt. Anden vittnar om Jesus.
Man kan likna det vid att den heliga Treenigheten är en familj av evig, oändlig kärlek. Fadern älskar Sonen och Sonen älskar Fadern och Anden är det kärlekens band som förenar dem. Vi får del av detta mysterium när Gud treenig dansar i dig och mig, outtröttligt dansar oss in i den stora Enheten. Och därmed är vi tillbaka i de bilder som de gamla kyrkofäderna använde som ett försök att beskriva det outsägliga mysteriet, som vi egentligen saknar ord för att uttrycka.
Idag talar vi om Guds Treenighet men även om missionen (idag på missionsdagen).
När vi bärs av Sonen och Anden på den Eviges armar blir vi frimodiga. Vi kan våga tala om det som våra hjärtan är fulla av: om Jesus. För det glada budskapet gäller inte bara oss som redan är troende, det gäller även våra grannar, våra politiker, våra motståndare, våra vänner och våra ovänner. Vi alla är missionärer i vår vardag i förhållande till dem vi möter.
Orden till oss idag är precis som till lärjungarna då:
”Som Fadern har sänt mig, sänder jag er. Ta emot helig ande”. Som ett fortsatt flöde av kärlekens mysterium ut i världen sänder Jesus sina lärjungar - och sänder dig och mig.
För överallt finns det sammanhang och situationer som ännu låser och förkrymper människor och miljö med dödliga gränser av många slag; gränser och låsningar av inskränkthet, fördomar, fake news och våld som behöver ifrågasättas; sammanhang och situationer som behöver öppnas så att de fastlåsta och inspärrade kan komma ut till befrielse och liv.
Kanske är du själv medveten om något sådant sammanhang som behöver öppnas? Eller upplever en kall motvind som destruerar istället för att skapa friskt korsdrag?
Tag en liten stund och fundera över om du känner till något låst sammanhang och vad det skulle innebära att öppna upp det.
”Ta emot helig Ande. Som Fadern har sänt mig, sänder jag er” - är Jesu ord - som ett fortsatt flöde av kärlekens mysterium ut i världen.
Amen
🙏
