I gränslandet

Nyårsafton:

Jag ger inga nyårslöften - sätter tydliga mål i stället.

Tack för livets rytm och mönster,

tack för växlingar av årstider,

tack för nyårsafton  

och tack för att jag får be likadant som mina förfäder och förmödrar;

"Giv, o Jesus - fröjd och lycka - ett nytt år går åter in."

Bönen nedan är mer angelägen nu än någonsin tidigare,

skriver jag ur mitt perspektiv - detta århundrade:

🙏

Gud, 

genom årtusenden har ditt ljus lyst mot oss från ett nyfött barns ansikte i Betlehems krubba,

som ett tecken på din närvaro, trots världens ondska och våld.

Inför ett nytt år ber vi dig:

Led oss från död till liv, 

från lögn till sanning,

från rädsla till tillit,

från hat till kärlek,

från krig till fred.

Hjälp oss att tända ljus i stället för att förbanna mörkret

och låt din frid fylla våra hjärtan, vår värld, hela universum 

Amen

🙏

Önskar Gott Nytt År i Jesu namn och närvaro!

Jag är barn - Guds barn - vilken nåd!

Det är söndag mellan de traditionella helgdagarna.

Fastän vi fortfarade sjunger julpsalmerna lämnar vi denna söndag för ett ögonblick undret i Betlehem och stannar upp vid vår egen verklighet.

Vår egen idetitet.

Ja, till och med vår identitets innersta kärna.

Denna söndags ärende är att hjälpa oss se den nära samhörigheten mellan julens barn och Guds barn, som vi får kalla oss / får vara. 
Förunderligt och märkligt.

Identitetens innersta kärna är att få vara barn,
med självklar rätt till beroende, ömhet och tillhörighet.

D e t   är  släktskapets  "höga visa"

jag är barn av människosläktet

av jorden

av stjärnorna

av GUD

Jag hör till

Jag är sedd

Jag behöver inte  b l i   -   jag får  v a r a   barn av Gud

Annandag juls-funderingar

Vi kan vänta länge på en sällsynt fågel,

men vända bort blicken när vi möter en udda människa.

Vi värderar ett feltryckt frimärke till miljoner,

men en kantstött människa till ingenting.

Vi behandlar ömtåligt glas med silkesvantar,

men sköra människor låter vi hamna på gatan.

Dessa tankar upptar mitt inre denna sista helgdag i slutet av julen och jag undrar hur vi har bemött dem som finns utanför bekantskaps- och släktkretsen när de kommit i vår väg under juldagarna.

En "udda människa" var kanske Jesus - förklädd - som ville kolla mitt sätt att vara medmänniska när det som mest/bäst behövdes.

Önskar välsignade och meningsfulla "mellandagar" innan det nya året inleds.

Gud med oss - Immanuel mitt ibland oss - 

Jesu närvaro alltid 

Det som är glättighet och julkulor för somliga är smärta, sorg och tunga bördor för många andra. Kyrie Eleison! 

Julafton - dåtid och nutid

♥️

Minnesbilder av kära ansikten och ljudet och tonklanger av röster från dem som inte längre finns med oss ... kommer så nära just nu.

♥️

Minnen från jular som varit, både de ljusa lyckliga och de svåra när hälsan sviktade och åldrandet blev svårt, begär nu företräde när jag unnar mig själv lite egentid denna julafton.

♥️

Det är kärt och nödvändigt för den inre balansen - dåtid och nutid - och stor tacksamhet för det som varit och tid som är.

🌟 Har nyss delat en ljuvlig julaftonsfrukost med mina kära, 

🌟 snart går jag med dem till familjens julbön kl 11.

🌟 I em deltar vi i julgemenskap för ensamma och utslagna. Närvaro och samtal är viktigt. Någon som ser den som kanske ingen vanligtvis ser.

🌟 I natt firar vi julens mysterium i en vacker kyrka och lyssnar till sång och musik om undret 
"Oss är en Frälsare född."

Tack för dåtid och nutid

Maria-söndagen i kyrkoåret

                                         Det är nära nu - Gud böjer sig mot jorden






Text och bild: Facebook

Det är en brist hos oss

när somliga av oss kristna bekännare har problem med jungfru Maria?

Menar att hon ges för stor plats.

Vi borde nog med mer allvar och djup fundera omkring Marias plats i våra liv och i vår kristna kyrka.

Hon är självskriven!

Omöjligt att se att hennes gestalt tar för stor plats. 

I och med Maria och Guds uppdrag till henne börjar det "nya förbundet"

- det "gamla förbundet" är en förberedelse inför det nya som ska ske

- inför Guds närvaro i Marias liv blir hon förskräckt, inte högmodig

- hennes första svar är en förvånad fråga - inte ett ja eller ett amen som vi så ofta säger för att bekräfta och förstärka

- det allra största ord en människa uttalat är Marias "ja - låt det ske!"

- barnet ska kallas heligt och är Guds Son

Hur kan det vara möjligt att somliga har problem med Maria?

Hon sträcker bildlikt fram sina tomma händer och Gud fyller dem.

Hon ger Guds Kärlek till människorna.

Hon är öppen för Guds planer.

Hon tillbeds inte, men må vårt jubel aldrig upphöra över Marias "ja" som beredde en plats i världen där Gud kunde bli människa.

"Herren Gud visar sin makt och helighet inför alla folk, hela jorden skall se hur vår Gud räddar oss." 

ur Jesaja 52:10

En rikedom

Sitter vid frukostbordet och njuter av dagen som är ny.
Tackar för hälsans gåva.
Goda tankar och böner för nära och kära och många vänner.
...

Just nu blommar en orkide som betyder mycket för mig.
Tack för gåvan - vårdar den ömt.

ÖNSKAR  LUGN  FÖREJULSBRÅDSKA.

Idag ...

Mörkret har lagt sig över bygden.

Lugn och regntung söndag är snart till ända. 

Bana väg för Herrens ankomst

Dagarna går fort nu. 

🎶 Har sjungit för min själ idag.

🙏 Har lyssnat in min själs böner.

♥️ Har tackat för att jag får vara Guds barn. 

📩 Har postat julkorten jag skrev igår. 

       Härligt att ha släktingar och vänner. 

I förejulsbrådskan

• vill jag TACKA dig Gud för livet, för frid och harmoni
• vill jag BE för dem som känner sig oroliga och tyngda
• vill jag BE för dem som kämpar med sjukdomar

• Gud, LED mig så att jag i bön och vardagshandlingar strävar efter att föra din kärlek in i livet omkring mig

• Gud, LED mig till fördjupad förståelse i mötet med människor, vidga den kristna gemenskapen och uppfyll oss med din kraft och frid som är långt mer värdefull än allt det timliga

• Gud, HJÄLP oss att förstå att vi aldrig är ensamma

• JESUS, tack för dina löften som är bästa gåvan när förejulsstressen jagar oss; 
• 🌟Jag är med er alla dagar     Matt 18.20
• 🌟Min frid ger jag er                  Joh 14:27
• 🌟Jag är ljuset som har kommit hit i världen för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret.    Joh 12:46

* * * * * * * *

Önskar dig en god förejulsbrådska

Medan vi väntar

ska vi tända det andra adventsljuset!

Inte är det alltid så lätt för nutidsmänniskan att förhålla sig till allt man hör och ser.

Vi formligen översköljs av budskap när det gäller julglädje, löften, kärlek och hopp. 

Trauma och besvikelser finns också ofta invävda i allt vi hör och upplever.

Många gick till Adventsgudstjänsten förra söndagen för att kanske få ”det där andra” i  livets vågskål.

Som har med livets djupare frågor att göra.  

Som har med den djupaste tryggheten att göra.

Medan livet har sin gång bär vi på frågor om det som en gång kommer.

Vi hör Jesusrösten genom tidevarven;

”Omvänd er och tro på budskapet!”

”Ni vet att tiden går”. Detta läser vi om i en av denna söndags bibelläsningar.

Ändå bortser vi ofta från de inre funderingarna och ibland av rädsla vågar man aldrig ta in den våglängden där man kan vara stilla med sitt eget inre.

Uteslut tankar om kortsiktigt adventsglitter. När Jesus undervisade utgick han oftast ifrån människornas egen verklighet; en vanlig jordisk dag då livet får en ny dimension, när allt plötsligt ändrar form och innehåll.

Överraskande får det vanliga en ny innebörd och i Jesu närhet får ens liv evighetsperspektiv.

Gud, kanske den oväntade, kommer till oss denna adventssöndag in i vardagen, ut på arbetsplatsen, in i hemmen.

Konungarnas Konung kom en gång irrationellt; som ett spädbarn i en krubba, inte som en Kung utan som en snickarson

Känner vi igen Honom idag när Han kommer;

i fattiga flyktingar,

i dom som tvivlar och söker

i vilsna ungdomar

i barnet som är större än dom vuxna i himmelrikets perspektiv.

I det väntade – det vi vanligtvis planerar – finns den Oväntade,  känner vi igen honom där?

Kristi Kyrka i världen;

- tala mer om hopp än om hot

- tala ännu mer om räddningen, den frälsning, som Jesus så ofta talade om under sina jordiska möten med människorna.

Så blir adventsbilden av Gud/Jesus/ denna söndag en bild som  fördjupar. Den Oväntade, som en dag kommer åter, blir Den Självklare.

Biskop em Martin Lönnebo skriver;

Men det som är nödvändigt ska göras

av var och en - även om det är omöjligt.

Du behöver inte vänta

Ännu en gång hälsar jag dig med orden:

GOTT NYTT KYRKOÅR. Ljuset övervinner mörkret!

Advent betyder ankomst.

Bäst av allt: du behöver inte vänta, han som kommer är redan här och vill möta dig.

Kökskalenderns nya månadsuppslag får mej att stanna upp; eftertanke och förväntan - men du behöver inte vänta - och därför ber jag med just dom orden i mitt inre;

DU som är den grundton av gränsöverskridande kärlek,
som aldrig tystnar, till dig Gud kommer jag med mig själv och mina kära.

Uppfyll mig varje dag med din heliga Ande.

Den/hon/han (Anden) är ju kraften i mitt andliga liv, 

inspirationen 
och den inre röst som ständigt styr mig i rätt riktning,

den till Jesus och Gud.

Så är den heliga Treenigheten ständigt verksam inom den människa som vill ledas av Anden/ Livgivaren/ Livgiverskan.

Det är befriande att vi människor inte behöver genusbestämma Det Heliga.

Heliga Treenighet välsigna våra liv!

Gott Nytt Kyrkoår!

Vintermörkret har sänkt sig över vårt hem och vårt land men ridån gick upp denna afton vid helgsmålstid.

Adventsljuset flödar! 

Bereden väg för Herren!

Bereden väg för Guds goda heliga Ande som vill förnya och inspirera hela detta nya kyrkoår!

Kyrkoåret börjar första söndagen i advent och slutar med domssöndagen. 

Helgdagarna speglar livets växlingar i ljuset av berättelsen om Jesu liv, död och uppståndelse. 

Där ryms glädje, sorg, tro, tvivel, förtvivlan och hopp.

"Känn ingen oro och tappa inte modet", säger Jesus

Vilket starkt tillrop att få börja "det nya året" med.

Tack Jesus.

...

Foton: Egna och

Kristina Strand Larsson

December - det vanliga förnyas ständigt

Tack för FRIDEN.

Jag äger det som inte kan förloras,
det som ger livet LIV  -  Guds frid.

Den förnyas ständigt.
Välsignad är du Gud som ger denna frid.

Varför denna adventsbrådska?

En föraning av vintern har lagt sina svala händer

över sommarens heta hjärtan!

Morgonens fem minusgrader gav besked.

Mörkret sänker sig tidigt "om aftonen" 

men vi anar en ljusning - ridån ska gå upp.

Lite varstans lyser redan adventsstjärnor och adventsljusstakar i fönstren och trädgårdarnas träd och buskar är prydda med ljusslingor... och ännu är inte det gamla kyrkoåret avslutat.

Adventsljuset kommer att flöda i sin fulla kraft i och med första söndagen i advent när det nya kyrkoåret inleds.
Bereden väg för Herren!

Säkert finns det hem där man varken hinner, orkar eller kan förbereda adventshelgen.

Jag ber om välsignelse, frid och fred över alla dessa hem.

Vi behöver inte ha så bråttom med saker och ting, det är viktigare att vi ser varandra som medmänniskor.

Hur du än upplever din dag, dina mödor och oförmågan att göra allt som du skulle önska eller som andra kräver av dig just nu; 

   Bli stilla, låt tystnaden få föra dig nära.

   Närvaron finns där. En kraft som vill bära.

   Ja, våga den tillit som bor djupt inom dig.....

Du vet väl om att DU är värdefull! 

Jag betraktar min andliga gemenskap

och reflekterar över det någon sa:

”En församling klättrar uppåt i ålder 

  och inåt i fokus automatiskt, 

  men neråt i ålder 

  och utåt i fokus - genom aktiva val.”

...

Det är bara genom att vidga vyer och gemenskap som 
en församling växer. 

När man ser en ny individ i en gemenskap bedömer vi denna/denne som främling, men när man ses nästa gång är det inte en främling, det är någon jag mött och bör ta mig an - åtminstone 
"se med vänlighet". 
Jesu kärleksfulla möten med människor borde få vara gemenskapsmodellen.

En församling som vill gå i Jesu fotspår/utvecklas
inbjuder aktivt - bjuder både till församlingskyrkan och kanske även till att äta lite tillsammans vid tillfälle. I den gemenskapen finns det fördjupande samtalets möjlighet. 

En kristen gemenskap får be om helig fantasi och mod att våga vara lite annorlunda, om man nu kan kalla detta annorlunda. Det är nog detta som borde vara det normala.

Be för vår stad, vår bygd och vår andliga gemenskap. Be om öppenhet för det heliga, det gudomliga och sitt eviga väl.


Be för din stad.
Ty dess välgång är er välgång.
Tack profeten Jeremia för den uppmaningen för länge, länge sedan.  Jer 29:7
Detta gäller även idag år 2018.

Gud, gör oss till bönemänniskor

Ser ett boktips och fascineras

Himlen är ett underskattat resmål 

I en ny bok skriver prästen och författaren Hans-Erik Lindström hoppfullt och ödmjukt kring en av livets största frågor: Vad händer när vi dör? 

Det är viktigt att stanna upp vid tanken på livets slutmål.

Vad vi tänker om livet efter döden påverkar hur vi lever vårt liv här på jorden.

Himlen som resmål vid livets slut ger tröst och fungerar som kraftkälla i den vardag som är fylld av gemenskap, arbete och behaglig vila - här och nu ❤️

Imiterande varelser

Vi människor är imiterande varelser.

Därför behöver vi goda förebilder.

Tack för alla goda förebilder som finns

och för de många, starka personligheter som jag haft glädjen och förmånen att komma i kontakt med. 

En god förebild berikar ens liv. Man inser att man aldrig är ensam och att dessa kloka människor ofta har klarat av svårigheter och därigenom fått erfarenheter att dela med andra.

De inspirerar och ger kraft.
Kraft att klara av sådant som ibland i livet verkar omöjligt och hopplöst.

Det är också en självklarhet att både unga och äldre behöver goda förebilder.

Tack för att du och många andra finns lite varstans, i vårt land och i vår värld.

GUD,

hjälp mig att vara en god och äkta medmänniska,

hjälp mig - om det finns både det osagda och det ogjorda,

hjälp mig om jag tänker mer på mig själv än på andra som står mig nära.

Hjälp mig att vara en god förebild.

Ge mig kraft att stå upprätt i mitt eget liv och för mina medmänniskors liv.

Blev det för lättsamt?

Den kristna kyrkan, den Svenska kyrkan, förlorar inte medlemmar för att vi INTE underhållit dem,

utan för att vi inte gett Jesu budskap dess tyngd, 

och för att alltför mycket blev för "lättsamt". 

Som kristen kyrka måste vi skilja mellan yta och kärna. 

Som kristen kyrka måste det heliga evangeliet förkunnas tydligt.

Det finns så många välsignade möjligheter;
alla möten med människor i olika åldrar och vid speciella livssituationer, 

i predikotillfällen, bibelsamtal, sång och musik, 

i bönegemenskap...

GUD, helga varje uppriktig vilja att göra Jesus Kristus känd, älskad och trodd.

Ber om välsignelse över varje ny dag

och över människors möten och viktiga samtal.