torsdag 6 december 2018

Medan vi väntar

ska vi tända det andra adventsljuset!


Inte är det alltid så lätt för nutidsmänniskan att förhålla sig till allt man hör och ser.
Vi formligen översköljs av budskap när det gäller julglädje, löften, kärlek och hopp. 
Trauma och besvikelser finns också ofta invävda i allt vi hör och upplever.

Många gick till Adventsgudstjänsten förra söndagen för att kanske få ”det där andra” i  livets vågskål.
Som har med livets djupare frågor att göra.  
Som har med den djupaste tryggheten att göra.

Medan livet har sin gång bär vi på frågor om det som en gång kommer.
Vi hör Jesusrösten genom tidevarven;
”Omvänd er och tro på budskapet!”
”Ni vet att tiden går”. Detta läser vi om i en av denna söndags bibelläsningar.

Ändå bortser vi ofta från de inre funderingarna och ibland av rädsla vågar man aldrig ta in den våglängden där man kan vara stilla med sitt eget inre.
Uteslut tankar om kortsiktigt adventsglitter. När Jesus undervisade utgick han oftast ifrån människornas egen verklighet; en vanlig jordisk dag då livet får en ny dimension, när allt plötsligt ändrar form och innehåll.

Överraskande får det vanliga en ny innebörd och i Jesu närhet får ens liv evighetsperspektiv.

Gud, kanske den oväntade, kommer till oss denna adventssöndag in i vardagen, ut på arbetsplatsen, in i hemmen.

Konungarnas Konung kom en gång irrationellt; som ett spädbarn i en krubba, inte som en Kung utan som en snickarson

Känner vi igen Honom idag när Han kommer;
i fattiga flyktingar,
i dom som tvivlar och söker
i vilsna ungdomar
i barnet som är större än dom vuxna i himmelrikets perspektiv.

I det väntade – det vi vanligtvis planerar – finns den Oväntade,  känner vi igen honom där?

Kristi Kyrka i världen;
- tala mer om hopp än om hot
- tala ännu mer om räddningen, den frälsning, som Jesus så ofta talade om under sina jordiska möten med människorna.

Så blir adventsbilden av Gud/Jesus/ denna söndag en bild som  fördjupar. Den Oväntade, som en dag kommer åter, blir Den Självklare.



Biskop em Martin Lönnebo skriver;
Men det som är nödvändigt ska göras
av var och en - även om det är omöjligt.



måndag 3 december 2018

Julklappstips

Från min studietid i Uppsala har jag faktiskt kvar ett antal vänner och jag är så glad över den kontakten. Berikar mig.
En av dessa tog kontakt med mig för knappt ett år sedan och undrade om jag vill vara "medvandrare" på iPaden när en samtalsgrupp skulle ta del av en ny bok som handlar om kristen tro. Författaren och prästen Jonas Lindberg skulle leda samtalen.
Jag blev nyfiken och ville gärna ta del av författarens tankar. Min vän i Uppsala kopierade och delade med sig och vi samtalade via skrivbordet.

Som tack för gemenskap och tankeutbyte fick jag ett ex av boken i min hand när vi träffades i somras. Jag blev så glad.

Denna bok är perfekt för den som är nyfiken på kristen tro och gillar att konfronteras med andliga "vardagsfrågor". 
Lukasevangeliet är den bibelbok som man parallellt läser och fördjupas i.

Själv har jag genom åren ansvarat för många bibelstudie- och samtalsgrupper om kristen tro och såg då värdet i att ha god litteratur jämte bibeln. Här är en skatt daterad 2018!

Tag och läs.
...

Julklappstips från Verbum
Bl a
Jonas Lindberg  Sju steg i kristen tro


Någonstans läser jag just nu författarens Glada Nyhet! 
Min bok Sju steg i kristen tro har sålt så bra första halvåret att förlaget nu beslutat att trycka en nyupplaga. 
...

Det är glada nyheter. 

Ber om välsignelse över var och en som läser och fördjupar sig.


söndag 2 december 2018

Du behöver inte vänta



Ännu en gång hälsar jag dig med orden:
GOTT NYTT KYRKOÅR. Ljuset övervinner mörkret!

Advent betyder ankomst.
Bäst av allt: du behöver inte vänta, han som kommer är redan här och vill möta dig.

Kökskalenderns nya månadsuppslag får mej att stanna upp; eftertanke och förväntan - men du behöver inte vänta - och därför ber jag med just dom orden i mitt inre;

DU som är den grundton av gränsöverskridande kärlek,
som aldrig tystnar, till dig Gud kommer jag med mig själv och mina kära.
Uppfyll mig varje dag med din heliga Ande.

Den/hon/han (Anden) är ju kraften i mitt andliga liv, 
inspirationen 
och den inre röst som ständigt styr mig i rätt riktning,
den till Jesus och Gud.

Så är den heliga Treenigheten ständigt verksam inom den människa som vill ledas av Anden/ Livgivaren/ Livgiverskan.

Det är befriande att vi människor inte behöver genusbestämma Det Heliga.


Heliga Treenighet välsigna våra liv!



lördag 1 december 2018

Gott Nytt Kyrkoår!


Vintermörkret har sänkt sig över vårt hem och vårt land men ridån gick upp denna afton vid helgsmålstid.
Adventsljuset flödar! 
Bereden väg för Herren!
Bereden väg för Guds goda heliga Ande som vill förnya och inspirera hela detta nya kyrkoår!

Kyrkoåret börjar första söndagen i advent och slutar med domssöndagen. 
Helgdagarna speglar livets växlingar i ljuset av berättelsen om Jesu liv, död och uppståndelse. 
Där ryms glädje, sorg, tro, tvivel, förtvivlan och hopp.

"Känn ingen oro och tappa inte modet", säger Jesus
Vilket starkt tillrop att få börja "det nya året" med.
Tack Jesus.





...
Foton: Egna och

Kristina Strand Larsson


December - det vanliga förnyas ständigt




Tack för FRIDEN.

Jag äger det som inte kan förloras,
det som ger livet LIV  -  Guds frid.

Den förnyas ständigt.
Välsignad är du Gud som ger denna frid.




måndag 26 november 2018

Varför denna adventsbrådska?



En föraning av vintern har lagt sina svala händer
över sommarens heta hjärtan!
Morgonens fem minusgrader gav besked.

Mörkret sänker sig tidigt "om aftonen" 
men vi anar en ljusning - ridån ska gå upp.
Lite varstans lyser redan adventsstjärnor och adventsljusstakar i fönstren och trädgårdarnas träd och buskar är prydda med ljusslingor... och ännu är inte det gamla kyrkoåret avslutat.

Adventsljuset kommer att flöda i sin fulla kraft i och med första söndagen i advent när det nya kyrkoåret inleds.
Bereden väg för Herren!

Säkert finns det hem där man varken hinner, orkar eller kan förbereda adventshelgen.

Jag ber om välsignelse, frid och fred över alla dessa hem.

Vi behöver inte ha så bråttom med saker och ting, det är viktigare att vi ser varandra som medmänniskor.

Hur du än upplever din dag, dina mödor och oförmågan att göra allt som du skulle önska eller som andra kräver av dig just nu; 

   Bli stilla, låt tystnaden få föra dig nära.
   Närvaron finns där. En kraft som vill bära.
   Ja, våga den tillit som bor djupt inom dig.....

Du vet väl om att DU är värdefull! 







söndag 25 november 2018

Jag betraktar min andliga gemenskap

och reflekterar över det någon sa:

”En församling klättrar uppåt i ålder 
  och inåt i fokus automatiskt, 
  men neråt i ålder 
  och utåt i fokus - genom aktiva val.”
...

Det är bara genom att vidga vyer och gemenskap som 
en församling växer. 
När man ser en ny individ i en gemenskap bedömer vi denna/denne som främling, men när man ses nästa gång är det inte en främling, det är någon jag mött och bör ta mig an - åtminstone 
"se med vänlighet". 
Jesu kärleksfulla möten med människor borde få vara gemenskapsmodellen.

En församling som vill gå i Jesu fotspår/utvecklas
inbjuder aktivt - bjuder både till församlingskyrkan och kanske även till att äta lite tillsammans vid tillfälle. I den gemenskapen finns det fördjupande samtalets möjlighet. 

En kristen gemenskap får be om helig fantasi och mod att våga vara lite annorlunda, om man nu kan kalla detta annorlunda. Det är nog detta som borde vara det normala.
Be för vår stad, vår bygd och vår andliga gemenskap. Be om öppenhet för det heliga, det gudomliga och sitt eviga väl.


Be för din stad.
Ty dess välgång är er välgång.
Tack profeten Jeremia för den uppmaningen för länge, länge sedan.  Jer 29:7
Detta gäller även idag år 2018.

Gud, gör oss till bönemänniskor