... portalgestalten Luther

Nåden allena!



Som professor i "bibliska ämnen" undervisade han dagligen och det var under dessa föreläsningar som han började få svar på sin egen existentiella fråga; "Hur ska jag finna en nådig Gud?"

Martin Luther föddes år 1483 i Tyskland. Som 18-åring påbörjade han studierna vid universitetet i Erfurt, i klart katolsk anda, och som 22-åring tog han sin akademiska grundexamen.

Sommaren fyra år senare inträffar den så kallade "åskupplevelsen" som kom att få avgörande betydelse för Martin Luther. Ett fruktansvärt åskoväder drog över bygden. I dödsfruktan ropade han till Sankta Anna: "Om du räddar mig, lovar jag att bli munk". Han glömde inte löftet.
I juli 1505 gick han in i augustinerklostret i Erfurt (mot sin faders vilja), läste teologi och prästvigdes år 1507. I Wittenberg började han undervisa vid universitetet. Blev teologie doktor och professor i bibliska ämnen.

Det var också då, i 30-årsåldern, som reformatorn Martin Luther börjar "skapas".
Hans grundfråga var hela tiden: "Hur ska jag finna en nådig Gud?" Som god katolik sökte han förstås svaren i den katolska teologin. Han besökte Rom och träffade påven, men återvände över Alperna - beviken - tillbaka till Wittenberg. Hans resa avslöjade en katolsk kyrka i förfall, där man lättvindigt och oseriöst firade mässor. Avlatsbreven som florerade var en av avarterna.
Hans egna livsfrågor och den bibelundervisning han gav ledde fram till ett genombrott.
Avgörande blev Bibelns ord: "Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till räddning ..."

Luther föreslog en akademisk diskussion kring avlatshandeln som var så uppenbart förödande och mot Guds vilja.
År 1517 spikade han upp sina 95 teser på slottskyrkans port i Wittenberg. Han ville diskutera - men påven sände skickliga teologer för att bemöta den uppstudsige tyske universitetsläraren. Luther stod dock på sig och i tre skrifter hade han starka reformationskrav på kyrkan.
Kyrkans överhuvud är Kristus - inte påven. Kristus finner jag i Ordet. Det Kristus en gång gjort förlitar jag mig på; nåden allena, Kristus allena, Skriften allena!

Med hjälp av den nyuppfunna boktryckarkonsten spreds Luthers skrifter över hela Tyskland och även utanför landets gränser. Han inkallades till en riksdag i Worms år 1521 och fick där förklara och försvara sig och avslutade sin plädering med de berömda orden: "Här står jag och kan inte annat".

Luther blev bannlyst men hans verk gick vidare, han översatte Nya Testamentet till tyska och bibelläsningen blev gemene mans möjlighet.
Detta blev hans viktigaste tid som reformator. Han levde med bannbullan över sig hela livet, men inget hindrade honom från att skriva stora verk och kommentarer.

Martin Luther blev katalysatorn av allt det som tidigare förebådat en reformering.
Tillbaka till källorna - reformationen var verklighet.
Tillsammans med andra krafter, bland annat Filip Melanchton som är författaren till det protestantiska teologiska verket "Confessio Augustana", gick reformationsverket vidare.

"Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror."


Bild: Google

... mystikern Mäster Eckehardt

En viktig anledning till mystikens uppkomst, på 1300-talet, var utan tvekan den synliga kyrkans maktfullkomlighet och rikedom.
Skillnaden mot Jesu liv och lära var så uppenbar att det behövdes en reaktion.
Även den katolska kyrkans förfall under 1300-talet var en annan orsak.
I denna situation började mystiken blomma - mystiken, denna rörelse som menade att individen själv kunde tänkas söka Gud utan hjälp av kyrkans gudstjänster, utan nådemedlen och utan prästerskap.
Gud kunde man söka i sitt eget inre, i bönen och läsning av heliga skrifter. Bibelordet var centrum; där talar Kristi egna ord hela tiden till läsaren.

Den viktigaste av mystikerna var Mäster Eckehardt, född omkring 1260 i Tyskland. Han var av förnäm riddarsläkt, men valde att bli munk och anslöt sig till dominikanerorden.

Mäster Eckehardt byggde sin teologi på dessa tankar om Gud och människan
- Gud är "det sanna Varat".
- människan befinner sig mellan Gud och skapelsen. Inom människan finns en gudagnista som är oförstörbar, och hennes uppgift är att dö bort från bundenheten vid skapelsen och uppnå återföreningen med Gud.
- de tre stadierna är reningen, upplysningen och föreningen.
Reningen; ånger och kamp mot jaget.
Upplysningen; meditation över Kristi lidande, Kristi efterföljelse och kärlek till nästan. "Den Outsägliges närvaro i själen".
Föreningen; själen skådar Gud och uppgår i Gud sedan den befriats från bundenheten till denna världen.

Mäster Eckehardt upplevde den katolska kyrkan som problematisk, och katolska kyrkan upplevde Eckehardt som irrlärare. Den största rädslan från kyrkans sida var nog att man såg faran i detta att människan kom bort från den andliga gemenskapen och nådemedlen.

Ett flertal sällskap av mystiker bildades under 13- och 1400-talet som en reaktion mot kyrkans rikedom och maktbegär. Många såg mystiken som en individualisering av det andliga livet och tilltalades av detta.

Tiden liknade vår egen såtillvida att det traditionella religiösa språket inte kändes meningsfullt.

Med facit i handen kan man ana att i och med detta missnöje gror frön som bådar förändring.
Reformationens ljus ska tändas.


Bild: Google

... heliga Birgitta

är den svenska medeltidens märkligaste gestalt och den svenska kvinna som har fått störst internationell uppmärksamhet!
Hon har genom tiderna hört till de mest kända historiska gestalterna.
Birgitta tillhör tveklöst det svenska andliga arvet och hon tillhör Svenska kyrkan.
I 1300-talets värld är Birgitta inte bara udda, hon är en förebild för den kristna trons hävdande av jämställdhet mellan kvinnor och män.
En vision som fortfarande är utmanande för kyrka och samhälle.

BIRGITTA
föddes i år 1303 i Uppland, gifte sig år 1316 och makarna fick åtta barn. År 1344 blev hon änka. Den 23 juli 1373 dör Birgitta i Rom där hon då bodde. Under år 1374 fördes hennes kvarlevor till Sverige.
Birgitta helgonförklarades den 7 oktober 1391.

Som pilgrim färdades hon kanske längre än någon annan av sina samtida: till Santiago de Compostela i Spanien, till Rom, Jerualem och Betlehem.
Med stöd av sina uppenbarelser förmandade hon påvar och furstar med en frimodighet som skulle ha kostat andra livet. Hon var en profet under sin tid. "Hennes uppenbarelser ligger inför Gud, och hon lägger inget till och drar inget ifrån sanningen i Kristus. Den ökar bara barmhärtigheten", enligt hennes teologiske mentor magister Mathias i Linköping.

Birgitta grundade en orden och år 1384 invigdes Vadstena kloster, som anlades enligt hennes anvisningar, och klostret var länge Sveriges religiösa centrum.

Minnet av Birgittas liv och verk är i högsta grad levande i Sverige och utomlands. Under det senaste århundradet har studierna av Birgittas liv och verk utvecklats till ett internationellt forskningsfält.
Klosterbyggnaderna i Vadstena har till stor del återställts. Birgittas egen orden har förnyats och utvecklats, ett birgittinskt nunnekloster finns åter i Vadstena, och en ny ordensgren har grundat ett fyrtiotal kloster runtom i världen.
Hennes roll i vår tid bekräftades år 1999, då påven Johannes Paulus II utsåg heliga Birgitta till ett av Europas tre kvinnliga skyddshelgon.

År 2003, vid 700-årsminnet av Birgittas födelse, gav ledande forskare en unikt mångfacetterande bild av hennes liv och verksamhet.

 Källa:  denna bok  -  en gåva 2003 av Birgitta och Ingemar I

 

... Guds lille fattige - Franciscus

Över de umbriska bergen vandrade FRANCISCUS, denne märklige representant i kyrkohistorien. Han vandrade ofta sjungande och bedjande och sa vid ett tillfälle: "Det är en stor synd mot Gud att vara sorgsen."
"Tack, gode Gud, för allt som finns", solen, månen, vattnet, elden, natten och dagen.
Hans Solsång kan vi både läsa och sjunga. Se psalm 23 i Psalmboken.

Vem var han Giovanni Bernadone?
Han var född i Assisi år 1182, och hans far var en rik klädeshandlare som skämde bort den världslige ynglingen som hade både mycket pengar att röra sig med och många flickvänner att umgås med. Någon kallade honom "en fåfäng sprätt". Likheten med kyrkofadern Augustinus nöjeslystna ungdomsliv är påfallande, men som i många andra människors liv använder Gud ibland traumatiska händelser för att få en människa att söka djupare mening med livet än bara lust och fägring.
Efter en svår sjukdomsperiod började Giovanni söka sig till kyrkans gudstjänster, och vid ett tillfälle greps denne 25-åring av bibelberättelsen om "den rike ynglingen". Jesu ord i Bibeln grep även den rike ynglingen från Assisi; "gå och sälj allt du äger, och följ sedan mig!"

Efter en tids tvekan inför den omtumlande kallelsen gjorde Giovanni så. Han sålde allt och började predika på Assisis smala gator. Eleganta kläder byttes ut mot en enkel botgörardräkt. Han bytte namn och kallade sig Franciscus (kyrkohistorien stavar namnet så). En av hans första medvandrare var en rik köpman Egidus. Signum för den nya verksamheten, i Guds namn, var enkel livsstil, men detta budskap stod i bjärt kontrast till en kyrka som var allt annat än fattig och enkel.

Frågan är om inte Franciscus genom sin lojalitet mot den katolska kyrkan och påven som andlig ledare ändå höll i en kyrkohistorisk nyckel som ville förnyelse av kyrkan och samtidigt få de andliga ledarna med sig. Det ligger en välsignelse i att välsigna - för det gjorde han. Han predikade med glädje och välsignade folkskarorna som inspirerades av hans livsstil och förkunnelse.

Franciscus gjorde pilgrims- och missionsresor och fick mång anhängare. Hans orden godkändes av påven och i början av 1220-talet spred sig fransiskanermunkar ut över Europa. När fransiskanerna kom till Sverige slog de sig ner på Riddarholmen i Stockholm och uppförde ett gråmunkekloster, och den kvinnliga grenen av orden slog sig ner på Norrmalm och uppförde ett kloster där Klara kyrka nu finns. Förunderliga är Guds vägar.

År 1226 dog Franciscus, en av kyrkohistoriens fascinerande personligheter - ja 1200-talets viktiga apostel. Hans tacksamhet över Guds skapelse, hans missionsiver, hans predikan till den katolska världen om omvändelse från rikedomens frestelse - och så hans egen personliga livsstil gjorde "Guds lille fattige" så unik.

Jag ber med Franciscus:
O Herre,
gör mig till ett redskap för din frid ...
O Gudomlige mästare,
låt mig inte så mycket söka efter att bli tröstad, som att trösta.
Inte så mycket efter att bli förstådd, som att förstå.
Inte så mycket efter att bli älskad, som att älska.
Ty det är genom att ge, som man får,
genom att förlåta, som man blir förlåten,
och genom att dö som man uppstår till det eviga livet.
Amen

... portalgestalten Augustinus

Mitt hjärta är oroligt till dess det funnit vila i dig, Gud - denna bekännelse är verkligen upplevd.
Han var vek, rastlös, sökande och ständigt plågad av sina skuldkänslor.
Han föddes i den nordafrikanska staden Tagaste år 354. Modern Monica var kristen och hans far, Patricius, var ännu inte döpt in i den kristna gemenskapen.

Det är om AUGUSTINUS jag skriver om idag.
Han var lärare/professor i retorik i Milano. Den unge Augustinus var verkligen en sökare och drogs till olika religionsriktningar och tvivlade starkt på möjligheten att få kunskap om Gud. Trots detta började han studera teologi och Gud blev så tydlig för honom att det inte fanns något annat val. Som kristen bekännare döptes Augustinus år 387 och återvände till Algeriet.

Under fornkyrkan hade kristendomen upplevt både kontakt och konflikt med judendomen, orientaliska frälsningsreligioner och hellenismen och genom detta utvecklats till en "kyrka" med en fast grundad lära och utvecklat dogmat om Treenigheten och kristologin, att Gud blivit människa i Jesus Kristus.

Bland de kyrkofäder som är högt ansedda i väst är Augustinus en portalgestalt och hans lärdom är ett exempel på bildningens plats i kyrkohistorien. Hans epokgörande verk De Civitate Dei, år 412-427 (Om gudsstaten), är en gigantisk vidräkning med den romerska och grekiska historien, religion och kultur. Kyrka och stat. Många kända gestalter från Augustinus samtid defilerar förbi läsaren under hans närgångna revy. Hur skulle de kristna besvara alla de hånfulla frågor som kastades mot dem? Augustinus stora arbete var ett fullödigt svar på dessa frågor.

De kristna anklagades för att ha avvisat världen och isolerat sig i egna kretsar.
Augustinus svarade på många fronter.
Problemet låg inte i den gryende kristendomen utan i den döende hedendomen.

Augustinus utnämndes till biskop i Hippo år 395.

Att visa sitt själsliv med dess svagheter, svårigheter och begränsningar sker i Augustinus världsberömda självbekännelser Confessiones, omkring 400, där han sätter in ett människoliv i en gudsplan - "i Gud" som historiens Herre och "i kyrkan" som Guds väg till människan.
Dessa upplevelser av existentiell art har bidragit till att upplevelserna av synd och nåd har blivit brännpunkterna i hans syn på Guds frälsningsgärning.

Augustinus dog den 28 augusti år 430, sjuttiosex år gammal. Inför sin död ville han mestadels vara ensam för att meditera och be.
En grupp afrikanska biskopar tog hans kropp med sig till Sardinien när de flydde inför vandalernas anstormning - denna information visar på vad som hörde till kyrkofädernas "byggplats" i kyrkohistorien. Inget lugn här i tiden - ändå måste Guds verk gå vidare.

Augustinus:
Själens kärlek till Gud och vilan i Gud är förberedelser till det som skall komma.

... portalgestalten Ireneus

Det var den kristna kyrkans "vårtid".
Den unga kyrkans viktigaste guide under det andra århundradet var sannolikt IRENEUS.
Han lade den kristna trons viktiga byggstenar till läran om treenigheten;
Fadern, Sonen och den heliga Anden - som vi bekänner i varje gudstjänst.

Vem var denne Ireneus?
Han var född i mindre Asien omkring år 140 e Kr. Vetgirig och sökande som han var,
sökte han sig till de mest kunniga teologer, vilket innebar att Polykarpus gav honom kristen undervisning och denne Polykarpus hade fått sin undervisning av aposteln Johannes som i sin tur vandrat tillsammans med Jesus och var en av hans lärjungar.

Den kristna tron och bekännelsen vann terräng i Jerusalem och Palestina, men förföljelserna tilltog också. I de judiska synagogorna bad man "mot" kättarna vilket inkluderade "nasarenernas parti", de kristna. Förföljelsen innebar att tyngdpunkten för de kristna kom att förskjutas till mindre Asien och där fanns bland andra Ireneus. Tillsammans med övriga kristna utvecklades deras församlingsgemenskap. Vid ett tillfälle skrev den romerske ståthållaren ett brev till kejsaren och frågade "Vad skall jag göra med denna växande skara kristna". Ståthållaren fick ett mycket märkligt svar: "Förfölj inte de kristna, men kommer du på dem, så fängsla dem."
Så motsägelsefullt!

Under 100-talet var Ireneus den mest betydande teologen, och under hans ledning började en tidig kristen troslära ta form. Han var en av dem som lade viktiga startpunkter kring den kristna treenighetsläran. Till exempel riktade han sig mot gnostikerna som förnekade att Gud som skapar (skaparguden) och Gud som frälsar människan (frälsarguden) är identiska, vilket den kristna läran hävdar. Den andra viktiga delen i treenighetsläran är att kristendomen erbjuder verklig försoning och frälsning, och när frälsningens krafter återställer människan, strömmar välsignelsen även ut över skapelsen.
Berömd är hans bild av Sonen och Anden som Faderns händer ut i världen.

Ireneus, 100-talets störste teolog, biskop i Lyon, dog omkring år 202 e Kr.


I vår tid (1970) skrev Anders Frostensson en psalm om denna heliga Treenighet.
   Som ett klockspel hör jag dig,
   heliga Treenighet,
   Fader, Son och Ande - Gud,
   tre i en   och   en i tre.
Läs gärna hela psalmen nr 338 i Psalmboken.

Guds Ord är Ande och liv.

... portalgestalten Paulus

Vad ska man ha gjort i livet för att av eftervärlden benämnas portalgestalt?
- ha betytt något väsentligt under den tid historieskrivning pågått/pågår?
- ha betytt något i den kristna kyrkans historia?

Genom åtskilliga århundraden är "portalmännen" många och på något sätt har "historien själv" stängt ute kvinnan eftersom samhället har varit patriarkaliskt och därmed inte gett kvinnan någon framträdande plats.

Ändå kan jag inte låta bli att skriva "några rader" om dessa portalgestalter,
men jag lovar att ett par kvinnor kommer att finnas med.


Jag väljer idag att skriva lite om Paulus - förföljaren som blev missionär.
Hans tidiga namn var Saulus och han var född i Tarsos. På väg till Damaskus för att delta i försöken att utrota den unga kristna kyrkan - drabbades han av den levande Kristus - och på Damaskusvägen, i den stunden, föddes den blivande "världsmissionären", läs Apg kap 9.

Paulus var juden som blev kristen. Budskapet måste ut och tidigt var hans missionsstrategi och teologi klar; först för juden, sedan för greken, men Paulus var också medveten om att även hedningarna, ja - alla folk, skulle ha möjlighet att ta emot Jesus Kristus som personlig frälsare/räddare.
Läs även de följande kapitlen och du får dela en fantastisk "kristens resa".

Paulus visste att han skulle möta de flesta människorna i städerna och där fanns också de största mänskliga, religiösa och sociala behoven. Där kunde hans förkunnelse röra vid själarnas djup - alla de själar som längtade efter det glada och sanna evangeliet.

Men en så frimodig och strategisk människa kunde inte undgå både hat och förföljelse. Han genomled många fängelsevistelser, men även där tog han tiden i akt och skrev några brev/epistlar till de församlingar han besökt. Totalt skrev Paulus 13 brev och de finns i Nya Testamentet.

Paulus blev själv martyr. Kejsar Nero hade blodiga händer. Han satte igång en förföljelse av kristna bekännare och Paulus var en av dem som det var viktigt att få undanröjd. Han fängslades och avrättades omkring år 64 e Kr.
Men Paulus förkunnelse spred sig snabbt dels i städerna och dels bland andra folkslag. Hans ord levde och verkade trots att han var död. Och hans ord rör vid människors själar ännu idag!

Paulus visste vad Jesus hade sagt: ... "gå därför ut och gör alla folk till lärjungar..."

Om aposteln Paulus liv och verk kan vi läsa i Apostlagärningarna och i hans egna brev där han berättar om både glädje och nöd, om att vara både fri och fängslad.

Så starkt är hans vittnesbörd i 2 Kor 12: 8b
" I svagheten blir kraften störst. Jag gläds åt svaghet, förolämpningar, svårigheter, förföljelser och nöd när det är för Kristi skull. Ty när jag är svag, då är jag stark."


Gud,
jag tackar för att jag, genom Bibelns texter, har fått lära känna denna portalgestalt.

... gemensamma ramar

För familjens och gruppens liv och gemenskap är det inte viktigt att vi uppfattar till exempel alla symboler på exakt samma sätt utan att det finns gemensamma ramar, inom vilka var och en kan finna livskänsla, harmoni och samtidigt vara en självklar del av omvärlden.
I traditionerna möter vi det som är viktigt i en kultur och genom traditionerna växer vi också in i en kultur.
I en kristen församlingsgemenskap får mina kristna värderingar kraft och varaktighet när de finns inom gemensamma ramar och är förankrade i den kristna tron och traditionen. Den kristna tron har många ansikten även om grunden är densamma.

Vi har lämnat julkretsen - de många levande ljusens tid mitt i mörkret.
Våra gemensamma ramar styr handlingar och alla traditioner formar det nu vi lever i.

Vi välkomnar förfastan - nu när vi är på väg in i naturens ljusa tid.
Inom kyrkoårets gemensamma ramar är de söndagar vi just nu omger oss med den tid som sedan 500-talet kallas förfastan. En förberedelsetid inför förberedelsetiden, den verkliga fastan. En tid då våra inre instrument stäms om och det växande allvaret kommer oss ännu närmare.
Jag måste säga att kyrkoårets dramatik fängslar mig mer och mer ju äldre jag blir. Jag ser våra gemensamma ramar tydligare och med all rätt växer jag ju också allt djupare in i det som är min tro och andliga trygghet.
Det man kan konstatera är att förfastan över huvud taget inte alls märks i samhällets liv, därför är det kanske ännu mer angeläget att den kristna församlingen inte helt försummar att tala om dess innebörd.

Förra söndagen Septuagesima gavs oss i kyrkans gemenskap och även hemmavid möjlighet att stanna upp inför texter och tankar omkring Guds NÅD och den tjänst vi för Jesu skull frivilligt får gå in i.
Kommande söndag Sexagesima har uppgiften, inom våra gemensamma kristna ramar, att hjälpa oss att allt djupare stanna upp inför Ordet. Det levande Ordet - Gud - som aldrig dör.
Till sist kommer Fastlagssöndagen som avslutar förfastan. Då bjuder traditionen till fest, karneval.

Evige Gud,
tack för vardagens enkla ting,
tack för alla som genom sina liv speglar ljuset
tack för musiken och tystnaden,
tack för rytmen och vilan,
tack Jesus Kristus för att du är nära mig - också idag.


Bild:Google

... ampelos

Αμπελος är det gammalgrekiska ordet för vin, och en av ampelosväxterna är vinrankan.
Detta vackra ord Ampelos har ett bokförlag som företagsnamn.
Inte så ofta nu för tiden får man en bokkatalog i sin hand, de flesta bokförlag hänvisar till nätet, men igår låg Ampelos lilla katalog i brevlådan.

Bläddrar, läser - och stannar upp inför en titel.

Det är Eva Fjellander, litteraturvetare vid Åbo Akademi, som skrivit boken, den är hennes doktorsavhandling.
Visst blev jag nyfiken - avhandlingen är en studie av prästgestalter i svenska romaner 1809-2009.
Titeln: Myndighetsperson, Själasörjare eller Driftkucku.

Hur skildras präster i svenska romaner?
I denna studie undersöks hur lutherska präster gestaltas.
"Eftersom sockenprästerna under lång historisk tid har innehaft en långtgående världslig och andlig makt över församlingsborna i kraft av prästämbetet, var och är prästskildringar intressanta för många romanläsare.
Prästgestalterna har kategoriserats som ämbetsbärare, patriark, förebild, församlingsherde, predikant, biktfader, troskämpe, hycklare, hatobjekt och skrattspegel."


Jag sitter med sidan i katalogen uppslagen och funderar:
Så som man genom tiderna både högaktat och drivit med ämbetsbärare inom olika genrer, så är förstås även präster ett tacksamt objekt.
Vem var/är förebilden och "sändaren" för en präst? JESUS KRISTUS är mitt svar.
Varför kom maktbegreppet in i prästämbetet? Vem vann på den attityden?
Vad skulle Jesus ha sagt - som är det tyste lyssnaren i varje samtal?
Blev det en självklar följd av ett ovist handlande att prästen upplevdes som hycklare?
Och därför blev hatobjekt och därmed skrattspegel.
Vad är vårt uppdrag? Definitivt inte att vara en driftkucku.

Kyrie Eleison!
Herre Gud, förbarma dig över oss!


Bild: Google

... samtal

De flesta samtal med Gud sker mitt i livet och mitt i vardagen.
För de flesta människor sker nog bönesamtalet när man är i rörelse
på väg mellan hem, jobb, skola eller på väg till släkt, vänner, under en promenad i naturen eller på väg till någon form av vecko- eller söndagsgudstjänst.

Så olika och skiftande kan våra samtal med Gud te sig
- i det laddade ögonblick vi drabbas av lidande och allt stannar upp
- i känslostormar när vreden tar över eller i bubblande glad lycka
- i lugnet vid köksbordet när solljuset och den heliga, livgivande Anden belyser Ordet
- i stillhet om kvällen när dag övergår i natt och samtalet är ordlöst - Gud, du vet allt
- i kyrkorummet, helgat åt Herren Gud, där är Gud - mitt i det vanliga livet,
  här länkas tankar till texter och böner för min själs känslor, längtan och behov,
  jag läser texter om hopp mitt i hopplösheten, om tröst när ingen tröst finns,
  här finner jag gemenskap på olika plan,
  och här kan jag finna det lugn jag längtar efter.

Jag öppnar min Psalmbok som innehåller en bönebok
- böner ur Psaltaren, skrivna för bortåt 2.500 år sedan
- böner som kanske någons granne eller något skolbarn skrivit och sänt in till
  Svenska kyrkans bönbok. Vilken rikedom att där finns alla sorters bönetankar.

Låt dig uppfyllas, tröstas och utmanas av samtalen med Gud och av bönerna.
Sänd en bönetanke till en släkting eller vän som idag behöver ord och omtanke.

Samtalet med Gud är livets viktiga flöde.
Lev i det samtalet - och livet får sin rätta dimension.

/bloggare: Gun-Britt Garpefors Persson

............................................................................................
En ny blogg har sett dagens ljus.  "Vardags-erfarenheter"
Läs den gärna - bloggaren heter Lennart Persson och bor i Kalmar.
http://vardagserfarenheter.blogspot.com  


 Bild: Google

... prioritera - och vi ser en tydlig plan

Vi är inte färdiga från början ... om vi alls blir det under livsvandringen.

   Jag har ofta frågor Herre, men så sällan har jag svar.
   Jag står ofta vid ett vägskäl, och jag tvekar vid mitt val.
   Många gånger är jag tveksam, mina frågor saknar ord.
   Jag har ofta frågor Herre, men så sällan har jag svar.      
    Det är gott o Gud, att veta att jag lever i din hand.        Ur Psalm 218

Den trotsiga glädjen är det vi nu behöver i spåren av naturkatastrofer över världen,
onaturligt brutala våldsdåd och som följd av dessa så mycket mänskligt lidande.
Vi ska undvika att göda missmodet som ibland eller rätt ofta begär uppmärksamhet och
prioritering. Denna destruktiva hållning. Den trotsiga glädjen är motsatsen till den klämkäcka
och påklistrade glädjen som är så kortlivad, den är en typ av glädje som finns djupt inom oss,
hur livet än ser ut ... "för jag lever i Guds plan ...".

Livet möter oss inte som en i förväg snitslad bana. Vi tvingas ta/leva en bit i taget. Prioritera!

När vi prioriterar växt och mognad blir andlighet/det andliga flödet/ tydligt på olika plan;
- mellan Gud och oss, detta plan som är tidlöst och urviktigt, och som handlar om mitt nu.
- mellan oss och andra medvandrare (t ex i min församling)
- inom oss sker (borde det ske) en utveckling. Denna personliga utveckling hör också ihop med  församlingens liv i stort - och ska få synas. I stillastående vatten händer inget, mer än reträtt! Allt levande tynar bort!

Ibland känns riktning och mål så tydliga och ibland tycks man gå dold i töcken och dimma,
men även då vandrar Gud tillsammans med oss - förklädd  i vissa ögonblick.

Enheten i Jesus Kristus  och  ansvaret för varandra hör samman
och
måste ovillkorligen vara motto för alla som är bärare av det andliga mysteriet
och
som idag möter människor som söker andliga värdegrunder.

Välsignelseönskan till dig
Må GUD som har skapat dig - välsigna dig
Må JESUS som har dött och uppstått för dig - beskydda dig
Må ANDEN som bor i dig - vägleda dig nu och alltid.   Amen.

... livstydning är snudd på ett modeord

och sådana ska man vara varsamma med,  m e n  -  inte är livstydning något nytt -
själva begreppet är lika gammalt som människans frågande blick.
Bibeln är en skatt som vi försummar alldeles för mycket eftersom den har ett enda syfte,
att hjälpa oss att tyda livet, att växa och mogna i vår kristna tro.
Alltså är Bibelns budskap livsviktigt för oss.

Undersökningar har visat att t ex somliga till synes sekulära människor tar det kristna dopet
mycket allvarligt, och upplever det som en grundläggande tydning av livet.
En mognad som blir tydlig även hos unga människor.

Livet behöver jämvikt och stabilitet och är en del av livstydningen.
Jesus Kristus ger livet jämvikt och är lodet i din och min själ.

Livets in- och utsida berörs ofta i frågeställningar och genererar beslut.
Ibland beslut av stor dignitet. Jag tänker på t ex kyrkobyggnader. Bygdens kyrka är ofta församlingens stolthet, men Gud är ju inte en vacker kyrkobyggnad. Gud är kyrkans insida.
Visst är utsidan, själva byggnaden betydelsefull, men gång på gång knackar Gud oss på axeln
och vi påminns om och ställs inför frågor som har evighetsvärde;
- till vad/vem ger jag min djupaste lojalitet?
- när det gäller livstydning, till vad/vem ger jag min djupaste tro?
- är andlig samhörighet viktigare än t ex en församlings serviceverksamhet
  (som i Kyrkoordningen avser fastighetsförvaltning, ekonomisk förvaltning etc).
- prioriterar jag andliga samtal och andlig samhörighet framför allmänt snack om ingenting?

När vi alla växer i tro och tar ansvar utifrån det kristna uppdraget, när vi på allvar funderar omkring livets tydning, då blir den kristna församlingens verksamhet "tyngre", djupare och får större dignitet. DÅ blir den kristna kyrkan så mycket starkare, och verksamheten är inte några enskildas ansvar och uppdrag. DÅ inser vi också att livstydning inte är ett konstruerat modebegrepp under 2000-talet.

Gud, när du viskade ditt "bliv" - du ville mening med mitt liv.
Din mening i mitt inre skriv, min Herre och min Gud.

Må GUD som har skapat dig - välsigna ditt liv.
Må JESUS som har dött och uppstått för dig - bevara dig i tro och tillit.
Må ANDEN som bor i dig - leda dig in i rika uppgifter i din församling.

... man söker andliga värdegrunder

Gemenskap, uppriktighet,
ärlighet, mod, ansvar
och frimodighet
är begrepp vi lägger in i ordet värdegrunder utifrån ett allmänt perspektiv.

Vilka begrepp lägger vi in i ordet värdegrunder utifrån ett teologiskt/andligt perspektiv?
Givetvis finns de ovan nämnda med. Och vi söker djupare.
- vi söker svaren i "församlingen" som är både lokal och världsvid.
  Aposteln Paulus betonar det i sina brev. I den lilla gemenskapen och i de många stora
  församlingarna långt borta.
- församlingsgemenskap är inte och får inte vara isolerad. Här ska värdegrunder utifrån
  ett andligt perspektiv återspeglas i allt vi gör och är.
  Se varandra så som Jesus Kristus ser var och en av oss.
  Ha omsorg om varandra, där de svaga och utsatta blir sedda och får uppleva gemenskap.
  Förlåta varandra så som Jesus Kristus förlåter oss.
  Vara andliga vägvisare. "Vi kan inte vara tysta om vad vi hört, sett och upplevt",
  så uttryckte sig de första kristna bekännarna.
- Jesu undervisning och Nya Testamentets brev är fyllda av kristna värderingar, som är vår
  inre kompass - och den behövs i våra liv.
  Jesus som förebild - Fil 1:27.
  Det dubbla kärleksbudet - Matt 22:37.
  Den gyllene regeln - Matt 7:12.
- gudstjänstgemenskap och vardagsliv ska gå hand i hand.

Livet lär oss att om man ska vara till andlig hjälp när människor söker Gud, så är det inte
främst som expert utan som trovärdig medvandrare. Samtal om Jesus och livsfrågorna
skapar förtroende, och förtroende föder tillit.

Och inför de stora och eviga livsfrågorna är inte församlingsmedlemmarna,
de förtroendevalda och de anställda specialister - men väl   k u n n i g a   hoppas man.

Detta är fragment - inte en uppsättning av begrepp - men  vi har lyft lite på fliken in till det stora mysteriet. Må vi idag, denna söndag vars tema är "Nåd och tjänst", tillsammans få uppleva nåd och frid.

Biskop em Martin Lönnebo sa när han blev biskop i Linköpings stift:
"Den kristna tron är inte främst en uppsättning trosföreställningar utan förtröstan och tillit till det bottenlösa hav av mångtydighet och mysterium som livet är - och en tillit och förtröstan till Gud, Jesus och den heliga Anden."

Må Gud som har skapat dig - välsigna dig.
Må Jesus som har dött för dig - beskydda dig.
Må Anden som bor i dig - vägleda dig.

... en grundläggande invigning

En gång, kanske när du var spädbarn eller i ungdomsåren eller i vuxen ålder,
har du blivit döpt och att bli döpt i Jesu namn är en grundläggande "invigning",
ja - jag vill kalla det så.

En grundläggande invigning till ett kristet och sant mänskligt liv.
Från och med dopögonblicket är vi inlemmade i Kristi kyrka på jorden och därmed bärare av det stora mysteriet.
Oavsett om vi någon gång under livsresan tar "time out" från Jesus och kommer bort från den kristna gemenskapen, så tar Jesus Kristus aldrig "time out" från denna sanning att vi tillhör honom. Han väntar på att vi ska komma tillbaka, komma "hem".

Eftersom vi är hans "folk", Guds barn, ger han oss också uppdraget:  ... gå ut, också du, berätta och samtala, var med i detta att göra Jesus känd och att göra så många som möjligt till lärjungar. Det var ju det Jesus sa.
Gå ut i den heliga Andens kraft, denna starka kraft som är en del av Gud och Jesus. Det den kristna kyrkan kallar Treenigheten.

Det är också viktigt att vi påminner oss att i den kristna församlingen, i nytestamentlig tid, var det otänkbart att "vara kristen på egen hand". En yttre tillhörighet i en grupp eller församling var självklar. Så tydligt betonas också att tillörigheten i Kristus är det ultimata: ras, språk, nationalitet, kön eller profession saknar andlig betydelse. Kontentan av detta blir att vi måste ge upp självpåtagen suveränitet. Den hör inte samman med att vara bärare av det stora mysteriet..

Må Gud som har skapat oss - välsigna oss.
Må Jesus som har dött för oss - beskydda oss.
Må Anden som bor i oss - vägleda oss.
Amen


Bilder: Google

... att vara bärare av det stora mysteriet

I en församlingsgemenskap möts vi
- människor med skiftande erfarenheter och med olika förväntningar -
för att fira mässa,
till ett meningsfullt tankeutbyte i t ex samtalsgrupper,
till körsång som blir lovsång,
till barn- och ungdomsverksamhet
och kanske någon går till sin kyrka för att bli sedd,
för att få någon att hälsa på och samtala med.

Vi har olika utgångspunkter, olika fromhetstradition och olika erfarenheter och alldeles säkert har detta präglat oss. Vi känner, tycker och tänker olika och det är normalt i ett församlingsliv. Viktigt är dock att vi respekterar varandras åsikter. En kontraktsprost uttryckte sin syn på detta i ett konvent där samtal och förslag spretade åt olika håll: "Vi är oeniga vänner."

Det fantastiska uppdrag vi har som Kristi kyrka där vi bor, innebär att det vi gör inte kan vara något självändamål, i stället är allt avhängigt vår gudsbild, vår människosyn och vår församlingssyn. Och allt detta bygger på förtroende;
Gud ställer oss människor i tillvarons centrum och ger oss förtroende.
Vi har som kristen församling fått ansvar,
vi är efterfrågade
och många har höga förväntningar på oss,
- Kristi kyrka - som av nåd är bärare av det stora mysteriet.

En kristen församling behöver jämvikt  -  Jesus Kristus är LODET.

Detta är "spånor" som man kanske vill fundera vidare omkring.

Må Gud som har skapat oss - välsigna oss
Må Jesus som har dött för oss - beskydda oss
Må Anden som bor i oss - vägleda oss.

... min församlingsgemenskap

blir vad jag gör den till
och vad jag tillåter Guds goda heliga Ande att göra genom mig.

Därför måste jag SE mig omkring.



Se på samhället där jag bor.
Det är min församlings sociala miljö. Vad vill Gud utföra/göra här genom mig?
Små eller lite större uppgifter. Se mina medmänniskor och tilltala dem. Jag vill inte bara tala om väder och vind när jag lyckas "fånga in" någon att samtala med. Men då är det nog också jag som ska hitta en bra vinkling till tankeutbyte som vidgar och fördjupar. Sakta men säkert, och med frimodighet likt snödropparna som i kyla och snö och bland vissnade löv vågar sig upp i ljuset. Till glädje.

Se på min församling där jag har mitt andliga hem.
Jag undrar; motsvarar gudstjänst och verksamheten i min församling de verkliga behoven?
Jag undrar; vågar vi gå in på nya vägar?
Jag undrar; vågar vi som församlingsbor säga "ja" till de anställdas, kyrkorådets och övriga förtroendevaldas nytänkande? Samtidigt slås jag av tanken; hur många i de kategorier jag nämnde vågar och vill själva gå in i nytänkande? Hur många tycker att "det gamla vanliga" är mest bekvämt och minst oroande?

Inför dessa frågor finns det egentligen endast ett övergripande svar:
Se på Jesus.
Hans ord, hans undervisning, hans inspiration - så att vi kan leva ett fullödigt församlingsliv.

Konsekvensen blir att jag behöver
Se på mig själv och be
Må Gud som har skapat mig - välsigna mig.
Må Jesus som har fötts och dött för min skull - beskydda mig.
Må den heliga Anden som bor i mig - vägleda mig.   Amen.

Jag ser min stora möjlighet i min församlingsgemenskap,
hoppas DU kan se din stora och rika möjlighet i din församlingsgemenskap.


Bild: Google

... tackbön

Tacksamhet är en så naturlig yttring när man efter en hel dags böner och väntan - i kvällningen får beskedet att operationen gick bra. Under nattens timmar, som är vilans tid, är också Guds närvaro en styrka.


Denna nya dag ber jag

TACK Gud för min släkting.
TACK för sjukvård och personal.
Gud, du har varit med hela vägen fram till nu.
Gud, du är med också i läkandet och återhämtningen.
Fyll på med nya krafter och ge den vila som behövs.
TACK för medmänniskor som stöttar och bär.
Först och sist TACKAR jag dig Gud för din närvaro och hjälp..
Amen.

Bild: Google

... förbön

Idag lever jag i förbön för släkting som opereras (6-8 tim).
Gud vet om alla våra böner. Tack.

Det är en gåva att få vidga förbönen, som inte endast innesluter min släkting,
utan också alla som är involverade i "arbetet".
Välsigna deras händers arbete, deras tankar och beslut.

Gud, allt vilar i din vilja och jag vilar i förbönens kraft.

Amen.

Bild: Google

... Johannes: du skriver att Jesus ber för oss

I vardagssamtalen säger vi ofta att vi tänker goda tankar för någon. Det är så medmänskligt och empatiskt, och det är genom den kärleken vi bygger broar till varandra. Vilken glädje att få höra orden: du finns i mina goda tankar.

I gudstjänsten ber vi för varandra, vår kristna kyrka och situationen ute i världen. Vi ber bl a för dem som döpts in i den kristna församlingens gemenskap, för dem som konfirmerats, dem som vigts samman som makar och vi ber tacksägelsebön för dem som avlidit. Och många fler böneämnen finns att nämna i församllingens förböner.

Evangelisten Johannes låter oss läsa Jesu förbön.
Den börjar med ordet Fader. Jesus vänder sig till sin Far med sin förbön för oss människor.

"Jag ber för dem...

Helige Fader, bevara dem i ditt namn, de som du har gett mig,
så att de blir ett, liksom vi är ett.
Medan jag var hos dem bevarade jag dem i ditt namn...

Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem därför att de inte tillhör världen.
Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda...
Liksom du har sänt mig till världen, har jag sänt dem till världen...

Men inte bara för dem ber jag
utan också för alla som genom deras ord tror på mig.
Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, Fader, är i mig och jag i dig,
också de  skall vara i oss.
Då skall världen tro på att du har sänt mig..."

Hela kapitel 17 är Jesu förbön.
Läs detta kapitel, eftertänksamt, och låt den heliga Anden uppfylla din själ med tacksamhet.
Tack Jesus att du ber för mig.

I en av Psalmbokens psalmer sjunger vi en strof om denna Jesu förbön;
"Du som i himlens höjd beder för mig,
hjälp mig att se i tro, Herre till dig ..."          Psalm 94 vers 2


Jag önskar att den gångna veckans nedslag i Johannesevangeliet har fått betyda något för dig, och att du läser vidare. Johannes har mycket att säga oss - det är ju det glada budskapet om Jesu liv och uppdrag här på jorden - försona, förlåta, frälsa och ge evigt liv åt alla som tror på honom.

... Johannes: du skriver - Känn ingen oro

Det är söndag.

En dag av vila och rekreation för somliga.
En dag av arbete och betjäning för andra.
Vi är till för varandra och vi behöver varandras arbete och tjänster.
En dag av kyrkogång (vilket vackert ord).
En dag då vi får fira gudstjänst (utan hot eller förföljelse för vår kristna tros skull).
Söka frid och harmoni i själen...
och jag läser några rader ur denna söndags textläsningar:
"Låt Kristi frid råda i era hjärtan.
Låt Kristi ord  bo hos er i hela sin rikedom och med all sin vishet."  Kol 3: 16-17.

Texten jag citerar är kärleksfulla och viktiga råd av aposteln Paulus som skrev till
den kristna församlingen i Kolossai och till oss idag,
men Johannes jag läser också och har god andlig behållning av texterna i ditt evangleium.
I Kapitel 14 läser jag  "Jesus svarade: Om någon älskar mig bevarar han mitt ord ..."   v 21.
Och Jesus fortsätter sitt tal: "Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det
som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet."   v 27.

- den som bevarar Guds Ord bevaras i tron
- den som bevarar tron bevaras i Guds frid

Tron är ett sätt att leva, och den bevaras genom att man lever i den och praktiserar den.
Trons liv behöver ständigt förnyas. Inte gömmas undan utan förmedlas från Gud till mig
och från mig till andra genom den heliga Andens liv och kraft.

Herren välsignar dig och beskyddar dig.
Herren låter sitt ansikte lysa mot dig
och visar dig nåd.
Herren vänder sitt ansikte till dig
och ger dig sin fred.

4 Moseboken 6: 24-26.

Amen

... Johannes: du skrev om bröd - livets bröd

Bröd i olika former tar vi dagligen i våra händer.
Vi bakar det själva. Vi köper det. Vi tackar för det och vi ber att Gud ska välsigna det.
Förr i tiden, i bondesamhället, när man hade bakat sitt bröd lät man den vassa knivsudden forma ett kors på brödet som en bön och en önskan om att det skulle välsignas och räcka till att mätta hungriga magar.
På något märkligt sätt lever jag liksom i ett annat samhälle, men när jag har bakat matbröden och de ligger på plåten så ristar jag ofta ett kors på brödlimporna. Jag vet innebörden och förenas i tanken med alla som tidigare bett om välsignelse. Inget underligt enligt mitt sätt att se. Limpan är jordens bröd till kroppens liv och jag vill att Gud ska välsigna den.

 Evangelisten Johannes skriver om Jesus som säger om sig själv:
"Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta."   Joh 6: 35
Jesus är himlens bröd till världens liv.
Jesus är livets bröd till evigt liv.

I nattvardsbrödet blir detta så konkret: Jordens, himlens och livets bröd - i en och samma oblat. Vi lever inte ett gott liv av endast det jordiska brödet, själen behöver också sin näring.
Jesus Kristus är det brödet som stillar min inre hunger.

Du gläder och stärker min själ med förlåtelsens ord,
med drycken som släcker all törst, och med bröd från ditt bord.     
Ur nattvardspsalmen 393 i Psalmboken

... Johannes: Samtalade han med en kvinna?

För henne såg det ut som en tillfällighet.
Men inte för honom.
Han lämnade en plats för att bege sig till en annan,   m e n   han måste (av grundtexten förstår man att det var ett starkt "måste") ta vägen genom Samarien.
Inget kunde hindra honom och i middagshettan vandrade han för att hinna fram.
Till vad? Till vem?  Det handlade inte om en planerad träff.
Enligt sträng judisk sed skulle man undvika att samtala med "det andra könet" på grund av de frestelser det innebar. Men det struntade Jesus i. I staden Sykar vid Jakobs källa mötte han,
den för oss namnlösa kvinnan, som gått ut i middagshettan för att slippa möta andra.
Det var den tid då de flesta vilade sig och hon skulle slippa konfronteras med människors kritiska blickar. Kvinnans tidigare liv hade gjort henne skygg.

Läs nu texten i Johannes evangelium kap 4 verserna 5-42.
Där vid brunnskanten mötte kvinnan Jesus som tilltalade henne - det gjorde henne förvånad, och så tydligt blev det att Jesus inte behövde skydd av kyrkmurar eller bönhusväggar för att tala med en människa i nöd. Det blev ett enskilt själavårdssamtal.
Kvinnan skulle hämta vanligt dricksvatten och mötte Jesus som under frågornas och samtalets gång också talade om sig själv som "det levande vattnet" vars flöde ger evigt liv.
Jesus, livets vatten, kunde släcka själens inre törst. Kunde göra henne fri och oskygg.
Jesus tog fram det trasiga i hennes liv för att hela henne och pekade på synderna för att ge förlåtelse och upprättelse.

Jesu lärjungar kom till källan och blev förvånade över att han samtalade med en ensam kvinna (Joh 4:27).
Det gick upp ett inre ljus för kvinnan, den heliga Anden hjälpte henne att i ljuset se Sanningen/Jesus. Hon lämnade vattenkrukan och rusade hem till sin by och ropade: Kom och se och lyssna till den man som har sagt mig allt. Människorna följde henne tillbaka till källan - de lyssnade, samtalade och till sist sa de: Nu vet vi att denne man är världens frälsare.

Ett möte och ett samtal kan verkligen förändra. Det är aldrig likgiltigt. Det är aldrig för sent.
Det ger resultat - till tro.
Gå i frid.

Ära vare Fadern och Sonen och den heliga Anden,
nu och i evigheters evighet. Amen.

... Johannes: Så älskade Gud dig

Mina tankar idag stannar upp vid textorden så som evangelisten Johannes skrivit ner dem i
kapitel 3: 16 - 21.
Läs gärna dessa textverser - läs eftertänksamt och fundera över vad Johannes skriver.

Gud har inte undanhållit något från någon.
Med sin Son, som han utlämnat för att rädda människorna, har han skänkt oss allt:
- sin son
- sin Ande
- sitt ljus
- sin sanning 
- sig själv

Kärlekens Gud ger detta åt alla, inte åt några speciellt utvalda, utan åt hela världen.
Guds målsättning är att hjälpa människorna, ja rädda oss,
och denna målsättning har med Guds heliga vilja att göra.
Ger sin Son åt världens människor till försoning för all skuld och alla synder.

Gud ger inte endast sin Son utan även den heliga Anden, vars uppgift är att upplysa oss och
våra hjärtan/samveten och att även rikta vår blick och vårt inre öga på Jesus Kristus.

I denna Johannestext nämns också Sanningen.
Både Sanningen och Ljuset är bilder för Jesus/sanningen och Anden/ljuset.

Också i vår tid när vi kan tycka att omdömet vacklar och mörkret tätnar, att lögnen tar makten och kärleken kallnar - då är Sanningen en tillflykt för den frusne och tilltufsade och en självklarhet för den som vill följa Jesus, han som själv är sanningen.

Källa: Bibeln

... Johannes - örnen

Du är evangelisten som fått örnen som din symbol. Klart seende och med skärpa i blicken.
När vi i Prologen, kapitel 1, läser det Du skriver om Gud och Jesus börjar Du i ett ovanifrånperspektiv. Så vill Du inleda för att sedan gå vidare och ge oss läsare och efterföljare innebörden i Jesu liv, hans budskap och verksamhet.
Du låter oss veta genom uppenbarelse att Jesus står närmare Gud än någon annan.
Ja, att Jesus kallas själv Gud.
Han och Fadern är ett och i sin undervisning och i sina tal uppenbarar Jesus vem Gud är.
Så starkt och allvarligt drabbar det Du skriver;
till Jesus och hans budskap måste varje människa ta ställning.

Johannes, Ditt evangelium indelar Du i två huvudavdelningar. Evangeliet innehåller 21 kapitel.
Kapitel   2 - 12 handlar om hur Jesus uppenbarar sig för judar (sitt eget folk) och samarier.
Kapitel 13 - 20 handlar om hur Jesus undervisar de tolv lärjungar han kallat att följa sig.
Jesus låter dem veta att han skall dö, återvända till Fadern, och att den heliga Anden, sanningens Ande, ska uppfylla människorna med kraft och förklara Jesu lära för dem.

Några nedslag i de första tolv kapitlen:
- Prologen, inledningen, Ordet blev människa. Kap 1
- Bröllopet i Kana. Jesu första tecken - förvandlar vatten till vin. Kap 2
- Samtalet i natten, Nikodemus söker upp Jesus för att samtala. Kap 3
- Mötet med kvinnan vid Jakobs källa i staden Sykar. Jesus är världens frälsare. Kap 4
- Jesus är livets bröd.  Jesus: "Jag är livets bröd." Kap 6
- Jesu sju  "Jag är ..."   Kap 6:35, 8:12, 10:9, 10:11, 11:25, 14:6, 15:5
- Jesu möte med en äktenskapsbryterska. Kap 8
- Jesus säger: "Jag är den gode herden ...". Kap 10
- Lasaros väcks till liv. Jesus säger: "Jag är uppståndelsen och livet ...". Kap 11
- Jesu intåg i Jerusalem. Jesus talar om sin död. Kap 12

"Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son,
för att de som tror på honom
inte ska gå under utan ha evigt liv."   Joh 3:16

Ära vare Fadern, Sonen och den heliga Anden.
Nu och i evigheters evighet.


Källa: Bibeln

... Johannes - dina texter

har varit ögon- och själsöppnare för oräkneliga människor under dessa två årtusenden.
Du är den fjärde evangelisten och genom ditt sätt att skriva, i förhållande till de tre tidigare evangelisterna Matteus, Markus och Lukas, skiljer du dig eftersom de skriver om Jesu liv så som Markus har lagt upp händelseförloppet. Markus är ju det först nedskrivna evangeliet så långt vi vet.

Johannes, du berättar om Jesu tecken, alltså hans underfulla gärningar, hans samtal och tal, för att de som läser och hör Jesu budskap ska tro att Jesus är Messias, Guds son,  o c h  genom honom få evigt liv.
Med kraftfull visshet tecknar du Jesus inte bara som lärare, profet och Messias - utan också som den gudomliga visheten i mänsklig gestalt.
Johannes, dina texter om Jesus som Ordet (Gud) som blev människa, Jesus som det sanna Ljuset, Vägen, Sanningen och Livet - dessa texter kan av somliga tyckas så svårtolkade, men då vet vi, av det vi läst om från Jesu egen tid, från din tid och från vår tid, att samtal och utbyte av tankar är så otroligt viktiga för förståelsen.

Johannes, ditt evangelium inleds med Prologen
I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.
Det fanns i begynnelsen hos Gud.
Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till.
I Ordet var liv och livet var människornas ljus.
Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.      Joh 1: 1-5

Före allt fanns Gud. Jesus fanns hos Gud, Jesus var Gud.
Gud är liv och Jesus är människornas ljus.
Jesus lyser i själens och världens mörker, och detta mörker har inte kunnat släcka/övervinna Jesusljuset - som lyser från evighet till evighet.


Ära vare Fadern, Sonen och den heliga Anden
nu och i evigheters evighet. Amen

Källa: Bibeln

... Johannes budskap till oss

Min bönetanke med Kyndelsmässodagen i backspegeln:
Gud,
jag tackar dig för Jesus Kristus,
som återspeglar din härlighet.


Har den gångna veckan läst om en man från USA som lämnade ett lovande arbete inom ett oljeföretag. Orsaken till detta beslut var att han upptäckte Gud och ville något mera med sitt liv. Han kommer inte från en kristen familj, men han började läsa Johannesevangeliet, och i
dessa texter fann jag Gud, säger han.
Det var det jag egentligen innerst inne sökte efter.

Denne man, Eric Voelz, utbildade sig vid ett Teologiskt College och prästvigdes i Florida. Kände sig kallad av Gud att resa till Sverige för att "missionera". Har nu varit i vårt land i 25 år och arbetar inom EFS i Piteå och Hortlax.
- Det är spännande att följa Jesus, säger Eric Voelz.
- Jag tror att jag blir kvar här, säger han, trots klimatet.
- Gud är här och kan välsigna både mörker och kyla, och jag ber om att Gud ska styra och välsigna mitt liv.


Ur Johannesevangeliet kapitel 1 verserna 14-18

Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin Fader, och han var fylld av nåd och sanning.
Johannes vittnar om honom och ropar:
Han som kommer efter mig går före mig, ty han fanns före mig.
Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd.
Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus.
Ingen har någonsin sett Gud.
Den ende sonen, själv Gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss.

Ära vare Fadern, Sonen och den heliga Anden,
nu och i evigheters evighet. Amen


Bild: Google

... kyndelsmäss

När konstnären Rembrandt blev gammal försämrades hans syn. Denne, färgernas mästare, blev nästan blind. Han har prisats för sitt sätt att använda ljus och skugga för att sätta fokus
på händelser och personer i sina målningar.
Vid Rembrandts död stod på staffliet en ofullbordad målning som föreställde Den gamle Simeon med Jesusbarnet i sin famn.
Man kan av bilden ana att den gamle Simeon ser dåligt, men på samma gång är hans ansikte genomlyst av ett inre ljus. Ett hemlighetsfullt vetande om vem det är han bär i sina armar.
Där i templet mötte Simeon och hans gamla hustru Hanna - Jesus, Världens Frälsare.
Simeon sjunger hjärtats lovsång: Mina ögon har sett din frälsning.
På hans modersmål heter "frälsning" Jeshua, samma ordstam som namnet Jesus, Frälsaren.

Så har också författare med ljusets penna, i världens mörker, ristat in betydelsen av Ljuset.
Poeten Bo Setterlind skriver:
Var rädd om Ljuset, det ska leda dig.

Ur Psalm 37 i Psalmboken
Kristus är världens Ljus, han och ingen annan,
född i vårt mörker för att bli vår broder.
Har vi sett Honom, har vi sett vår Fader.
Ära vare Gud.


Bild: Google

... att få inta en ny dag

Kalasdag!
Igen.
Firar ännu en födelsedag och det gör jag/vi med glädje, fin gemenskap och god mat.
Att bli fyrtio och några år till - är att befinna sig på höjdpunkten.
Gratulerar Dig varmt och hjärtligt - önskar hälsa, glädje och välsignelse.

Men innan kalaset går av stapeln intar jag personligen denna nya dag,
och det är som att stiga över tröskeln in till en mäktig katedral.
Jag får lägga ner alla vapen. Det gör man ju i vapenhuset. Obeväpnad men stark och nöjd.
Jag får gå inåt och uppåt. Omgiven av helighet. Gud var ju här före mig också denna dag.
Jag får glädjas åt ljuset från öster. Altarets plats. Guds närvaro - ochså här i mitt hem.
Jag får sitta på första raden, vara solist - bland tusen miljoner sångare - som lovsjunger Gud.
Jag får njuta av västerhimlen när jag går ut på balkongen. Det är vackert nu med snön.
Jag får tacka Gud för att jag vaknat till ännu en ny dag - i Guds närvaro är den välsignad.
Och jag lyssnar inåt - jag hör morgontimmens klockringning.
Den nya dagen har börjat - i Faderns, Sonens och den heliga Andens namn.


Bild: Google