... katedralens återkomst - läsvärd text av Joel Halldorf

Om man går in i en medeltida katedral ser man först huvudaltaret, centralt placerat långt fram. Men det är inte den enda platsen för gudstjänst i en katedral. Tittar man runt upptäcker man en rad sidokapell längs väggarna. Här samlas människor för mindre gudstjänster, eller sitter i enskild bön.

Katedralen är en byggnad som uttrycker kyrkans förmåga att förena enhet och mångfald. En kyrka, många kapell. Varje sidokapell representerade en spiritualitet, en särskild fromhets­inriktning.

Den medeltida katolska kyrkan var, skriver en historiker, som en väl inhägnad lekplats. Det fanns tydliga staket, men innanför staketen en mängd aktiviteter att välja mellan. 

Luther och reformatorerna oroade sig över att aktiviteten i sidokapellen skymde huvud­altaret. Man ville strömlinjeforma kyrkan och rensa upp i den ibland väl yviga mångfalden.

Det fungerade en tid, men med väckelsen kom sidokapellen tillbaka. Små, intima samlingar för dem som ville komplettera gudstjänsten vid huvud­altaret med något mer. Snart skildes dock väckelsen från kyrkan. Man byggde egna kapell, men inte inne i den stora kyrkan, utan f­ristående och skilt från den.

Baptister, missionsförbundare, pingstvänner och så vidare. Ett kapell för varje spiritualitet.

I kapellen fanns värme, glöd och tydlighet. Men det kund­e också bli trångt. Det enskilda k­apellet har inte katedralens rymd och mångfald. Många lämnade. Den som avviker från ett av katedralens sidoaltare finns fortfarande inne i den stora kyrkan. Men den som lämnar kapellet hamnar genast ute i kylan.

Men i dag, inte minst i städerna, är katedralen på väg tillbaka i protestantisk kristenhet. Inte som byggnad, men genom hur lekfolket faktiskt förhåller sig till kyrkan.

Det är allt vanligare med överlappande kyrkliga identiteter. Personer som går till en pingstförsamling på söndagarna, och sedan kompletterar det med en veckomässa i Svenska kyrkan. Eller firar högmässa på söndagen och tillhör en bibelstudiegrupp organiserad av ett annat samfund. Retreater,
ikonmålarkurser, karismatiska bönegrupper, sociala verksamheter – sidokapellen är många, kyrkan är en.  

Denna gräsrotsekumenik hotas i dag av den varumärkeskonfessionalism som jag tidigare berört i dessa spalter (Dagen den 15 april): samfundens ambition att profilera särart och markera skiljelinjer. Pastorer och präster kan givetvis uppleva det som hotfullt när deras medlemmar har dubbla kyrkliga identiteter, och det går för långt när personer inte är beredda att välja ett huvudaltare – en gudstjänst som man är trogen varje söndag.

Men utöver det, låt oss se styrkan i denna utveckling i stället för att oroa oss.

Kyrkan behöver mångfald för att kunna rymma människor stöpta i många former. Kapellen har alltid haft en tendens att bli för trånga; de behöver kompletteras. Därför är katedralens återkomst i protestantisk kristenhet något gott.




Joel Halldorf, född 1980, är teolog och författare.
Lektor vid Teologiska högskolan Stockholm och ledarskribent på tidningen Dagen.
År 2012 disputerade han på en avhandling om väckelsepredikanten Emil Gustafson.
Son till Peter Halldorf o h h Christina.

Källa: Katedralen har kommit tillbaka   -   dagen.se
Bild: Google

... Viktoria, vilken förebild

Det är en rikedom att vara bärare av goda gener.

(Nu berättar jag med fingrarna på tangentbordet.)

Den unga vackra kvinnan som är mor till dessa tre syskon på bilden bar det ståtliga namnet Viktoria. 

Hon växte upp, gifte sig och bildade hem i "Sveriges trädgård".

Efter dessa tre barn som är födda 1926, 1928 och 1932 fick Viktoria och hennes make Karl

tvillingar. En pojke och en flicka födda 1935.

Så kom den siste pojken i syskonskaran och han föddes 1940.

Tvillingtjejen har stor humor och lämnar avväpnande svar när någon undrar om hon

har en make: "Jag hade herrsällskap de nio första månaderna i mitt liv så det får räcka."

Viktoria,

så stark Du har varit både till kropp och själ.

Få var de maskinella hjälpmedel Du hade till förfogande.

Tankens rikedom och styrka bar när självklara lösningar inte genast uppenbarade sig.

Du var uppfinningsrik och med god vilja och omsorg om Din stora kära familj

gav Du allt genom många årtionden.

Du var frisk - en stor gåva i livet. 

Du firade Din 97-årsdag innan livskrafterna tog slut och Du vandrade vidare in i

Guds evighet.

Alla som stod Dig nära tackar för en gedigen människa.

... tre av Viktorias barn - med bra gener

Bild: egen

... vad har jag gjort

efter pensioneringen?


Inte mycket  eller  en hel del.

När jag lämnade Hossmo församling i o m pensioneringen vid 65-års ålder njöt jag av friheten att kunna göra vad jag ville, men det dröjde inte länge förrän jag fick förfrågan om att vikariera i "min" gamla församling. Min efterträdare fick barn. Glädje för den familjen och lycka för mig att få komma tillbaka till livet som aktiv präst.
Efter det vikariatet behövde Torsås församling en vik kyrkoherde och jag fick förfrågan.
Självklart ville jag finnas till förfogande och det blev en längre sejour än jag i början trodde.
Jag var tillförordnad kyrkoherde där nästan ett och ett halvt år och är så glad och tacksam över den tiden.
Sedan kom det sig så att Rödeby församling behövde en semestervikarie och jag har alltid gillat "utmaningar" så visst ville jag gå in även där. Utmaningen och det intressanta var att chefen var min egen dotter som var kyrkoherde där. Vi blev kollegor på plats. Det hände också ibland att jag vikarierade för "kh" när hon hade semester - och det gick bra - tycker jag i alla fall. Jag fick den lön jag var berättigad till. De korta vikariat jag hade i Rödeby var en mycket trevlig tid. Mycket tacksam för möten med människor som berikade mitt liv.

Ofta efter pensioneringen blir man även tillfrågad om att tjänstgöra vid dop, vigslar och begravningsgudstjänster. Kanske inte så underligt eftersom man i många sammanhang blev en så kallad "familjepräst". Man har följt församlingsbor och släktingar till släktingar i livets olika skeden och då var det för många mest naturligt att först tala med den präst som man kände sedan många år.

Så har livet gått  -  och pågår.
Jag är så tacksam för alla mina prästår - en lycklig tid i mitt liv.
Och jag är så tacksam över att ännu få vara medmänniskan som lyssnar och ger människor tid för samtal när så önskas.

Nu njuter jag mest av att få vara tillsammans med min man, vi lever i vår takt
och dagarna och livet vi får är "så gott" som vi behöver.

Jag vill tacka livet som ger mig så mycket!

Bild: Google    Svenska kyrkans bild

... en text med djup, hopp och trygghet

Tänker på min nyss avlidna vän.
Anar alla tankar och frågor som finns i ens inre - när man vet vart vägen leder -

Tackar för tryggheten i att äga en kristen tro även om den vacklar om och om igen.
Tackar för att Gud omsluter på alla sidor och bär när man själv inte orkar.

...

En dag jag lämnar mitt hem och mina vänner.
Vem känner dödens dal, vart leder skuggans stig?
Ängslan mig trycker och frågorna mig bränner.
Ett enda vet jag dock och det är nog för mig.

Någon ska ropa det namn jag fick i dopet.
Någon ska viska det och rösten är min väns.
Och jag skall väckas av viskningen och ropet,
Buren i trofasthet och kärlek utan gräns.

Vik undan ängslan. Han liv i död ska vända.
Kristus ur graven gått. Han kallar mig vid namn.
Stilla jag väntar i vad som än skall hända -
ropet och viskningen och vilan i hans famn.

...

Denna text skrev Eva Norberg 1962
och den är publicerad i Psalmboken nr 625.


Bild: Google

... längtan efter helhet

Vi människor föds rakt in i en verklighet där både ljus och mörker finns.
Att se, bekräfta och möta hela vårt jag i livets alla skiften är viktigt för vår utveckling.
Inom oss bär vi en längtan efter helhet och att få höra till.

Alla är vi på resa genom livet och vi möter mängder av människor
och vi påverkar hela tiden varandra.
Många möten ger positiv resonans och berikar livet både personligt och i det
arbete man utför. Andra möten och samarbeten kan däremot ge bitter eftersmak.
Hela livet är ett utforskande av oss själva i förhållande till andra.
De egna erfarenheterna av livets ljus och mörker,
det egna perspektivet jaget ställs i fokus och möter ett du, ett annat perspektiv.

Här fyller bönen en viktig funktion.
Samtalet med Gud om mötet mellan mig själv och andra.
De olika dimensionerna hos oss människor är en grundhållning, en bas,
där samspelet mellan kropp, själ och ande - Gud i mitt liv - blir avgörande.
1/ den fysiska dimensionen
2/ den psykiska dimensionen
3/ den sociala dimensionen
4/ den existentiella dimensionen
Grundkrafter i livet som kan driva en människa åt felaktiga håll och därmed
driva en människa att göra felaktiga val om man inte är observant och konsekvent.
Gud, led mig på dina vägar - för ditt namns skull.

Hur ser en människas böneliv ut?
Den frågan är viktig i detta sammanhang,
och svaret på den frågan är kopplat till hela människan.

Bön skapar längtan efter helhet.
Bön i Jesu namn.
Gud,
ske din vilja med mitt liv.
Visa mig din väg och gör mig villig att vandra den.


Bild: Google

... med dig vill jag leva

Denna rubrik har en enda mottagare och när avsändaren, Dietrich Bonhoeffer, skriver till punkt består rubrikens andra del av endast dessa två ord "mina dagar".
Med dig vill jag leva mina dagar.
Det är gemenskapen med Gud han skriver om.

"Kunskapen kan inte separeras från det sammanhang i vilket den vanns",
skriver Bonhoeffer 1935.
Kunskap och sammanhang. Liv och mediterande. Kunskapstörst och upptäckt.
”Den som söker han finner." Matt 7:8

En vän till Dietrich Bonhoeffer, Eberhard Bethge, skriver till sin vän:
"Varje gång som tankekristallerna har blivit väl stabiliserade,
kommer du och rör upp dem igen, så att de placerar sig i en ny konstellation
och en lång tid framöver erbjuder betraktarens ögon nya behagliga
eller spännande perspektiv."

Gud, Jesus och den heliga Anden överraskar - genom de texter som finns samlade i Bibeln.
För Bonhoeffer var Bibeln "svaret på alla våra frågor" under förutsättning att man "är beredd att verkligen ställa frågorna".

Fängslad för sin tros skull tillbringade Bonhoeffer dagarna med att läsa Bibeln, ställa frågor, låta sig uppfyllas av Jesu löften och Andens märkliga ledning.
Inga fängelsemurar kunde hindra honom att leva alla sina dagar med Gud, åt vilken han vigt sitt liv som präst. För den kristna trons övertygelse blev han brutalt dödad i tyskt fängelse 1945 - men hans texter, böner, predikningar och meditationer lever kvar och berikar den kristna kyrkan ännu idag.

...

Mina tankekristaller bör aldrig lägga sig till ro för länge.
Jag ber om nya möjligheter att betrakta och upptäcka,
men då måste jag ochså nyfiket undersöka, granska och ställa nya frågor.
Tack för spännande perspektiv.

... herdesöndagen - vad innebär den?

Denna söndag (och alla dagar) kollar vi förebilden

Jesus - herden som inte flyr för att rädda  s i t t  liv  -

utan följer med,

stannar kvar,

ger sitt eget liv.

Den ledare, herde, som har andlig och medmänsklig omsorg om sin församling,
de människor som man givits och tagit ansvar för

- och inte gör skillnad mellan människorna - 

den ledaren präglas av Jesu hållning.

Gud säger:

Jag känner dig,

jag har kallat dig vid ditt namn - du är min.

Gud, 

jag ber att du formar kärleksfulla och omtänksamma ledare i dina församlingar här på jorden,

och omformar de som sätter sig själva på främsta platser.

Jesus, du den gode herden, som förlåter, helar och renar

se oss, förvandla oss, låt oss präglas av din kärlek som

inte sökte sitt eget bästa.
Så som du såg på oss i skapelseögonblicket, i kallelseögonblicket,
i livet vi lever,
se på oss denna söndag.

Heliga Ande, led Guds stora församling här på jorden.
Låt oss alltmer präglas av Jesu kärlek!

... saknar en bekant - som blev en vän

Under knappt två år har jag sett dig kämpa.
Du har gett av all din kraft och energi.
Du ville bli frisk. Du var glad för livet.

Många som hade medicinskt ansvar för dig gjorde sitt yttersta.
Tack för den goda sjukvård vi får ta del av i vårt land.

Men den gångna vintern blev svårare än du tänkt dig.
"Jag vill så gärna uppleva våren" - det var din önskan -
du och jag planerade en liten träff, för att få dela tankar och glädjas åt den dag som ges,
men så oväntat snabbt var alla krafter uttömda.
Vår träff blev aldrig av.

Din man tar kontakt med oss
"Min älskade E är död."
Det är svårt att mista en nära anhörig.

Det är svårt att mista en vän.
Den overkliga sanningen gör mig stum för ett ögonblick,
men mitt inre formar en bön till Gud för hennes själ och ande.

...

Det finns så många texter att citera och i mina tankar finns en psalm,
nr 799 i psalmboken, skriven av Gullan Bornemark år 1998
d e n   vill jag dela med dej som läser denna blogg:

Mista en vän
Det är svårt att mista en vän,
så svårt att mista en vän.
Något fint går itu.
Här är jag. Var är du?
Jag vill tro att vi träffas igen.

Som en fjäril lyfter från blomman,
som en fågel som lämnar sitt bo
söker själen sin väg mot det höga,
så har jag hört, så har jag lärt.
Är det sant, så vet du det nu.
Här är jag. Var är du?

Det är svårt att mista en vän,
så svårt att mista en vän.
Något fint går itu.
Här är jag. Var är du?
Jag vill tro, att vi träffas igen.

...

Amen!
Jag tror på de dödas uppståndelse
och jag tror på ett evigt liv i Guds gemenskap!
Amen!


Bild: Google

... livet är aldrig enbart lätt

Avundsjukan är ett av problemen.
Men det finns också så många andra problem.
Det är  s å  mycket i livet som gör ont.

     Läser en väns kommentar från gårdagen;
     "Så synd att låta t ex avundsjuka frodas.
      Delad glädje är dubbel glädje!
      Bättre att glädjas med andra när det går bra får någon.
      Då mår man bäst själv. Av bitterhet mår ingen bra."

Livet är aldrig enbart gott/lätt, men det omvända gäller också;
livet är sällan bara svårt.
Än idag sjunger vi "Sorgen och glädjen de vandrar tillsammans ...".
Så angeläget att ta tillvara den glädje som livet bjuder, då blir mörkret mindre.

Vänskap är ett viktigt livselixir
och den som har en "förväntans livshållning", även om den bara varar korta stunder,
så är den en förutsättning för livets goda strukturer.

Även om vi alltid är omgivna av människor som sårar, så finns det också alltid
de som ser oss precis sådana som vi är och vill hjälpa oss att få sår läkta.
Kanske har de själva blivit sårade och fått nåden och styrkan att resa sig.
Än idag gäller de gamla visdomsorden;
det finns en stor barmhärtighet hos dem som också vågar vara sårbara.

Tack för livet.
Tack för vänskap.
Tack för kärleksfulla ögon.

...

Gud,
tack för att DU ser på mig med kärlekens ögon.
Tack för att det är ditt väsen att älska dina skapade varelser,
av vilka jag är en.
Tack för att Du älskar utan förbehåll och villkor.
Din kärlek gör det möjligt för mig att lämna följderna av min svaghet
bakom mig.
och med lätta steg vandra vidare på livets väg.
Tack Gud,
för att DU möter mig i Jesus Kristus - som villkorslös kärlek.


Eftersom livet inte alltid är lätt
vill jag leva det med Jesus Kristus som mitt livs förtecken.

... avundsjuka är en svår sjuka

I alla tider har denna sjukdom funnits.
Det varnas för den redan bland bibelns texter (att på allt sätt försöka undvika den).

Alla kan vi nog säga att vi bevittnat detta sjukdomsförlopp - och säkert haft smittan.
Redan från tidig barndom uppenbarar sig symtom.
Under skoltiden. Varför utsätts t ex flitiga elever för mobbing?
Den som i någons tycke är annorlunda utfryses och sorteras i ett skrå för sig.
På arbetsplatser är det så vanligt med avundsjuka.
I kristen gemenskap - förekommer avundsjuka rätt ofta.
När tjänster tillsätts - fryses den ut som fick en tjänst som jag själv eftertraktat.
Visst känner du igen detta?
När t ex en biskop väljs - och resultatet inte faller somliga "i smaken" talar man inte om
biskopen som biskop utan som t ex "stiftschef". Hon/han är inte biskop, och det ska
tydligt klargöras.

Avundsjukans otäcka ansikte.


Låt Kristi kärlek rikligen bo bland er!
Det är en adekvat uppmaning - åtminstone i den kristna församlingen.

... Guds nåd är allt du behöver

Ja,
och utöver detta bibelcitat från 2 Kor 12:9
sammanfattas en del av biskopens uppdrag i Svenska kyrkans ordning för biskopsvigning så här:
     En biskop skall i sitt ämbete
     leva som Krist tjänare
     och vara en herde för Guds hjord.
     Med vaksamhet och klokhet
     skall biskopen tjäna enheten i Kristus
     till kyrkans uppbyggelse och förnyelse i Anden,
     så att Guds kärlek blir synlig i världen.

Skriver ner citatet ovan med tanke på biskopsvigningen idag i Uppsala domkyrka.


Bön

Min Gud,
du är inte teori och döda lärosatser.
Du är levande verklighet.
När vinets doft fyllde kyrkans kor
och brödets smak min mun,
då var du där.
Jag bävade för din helighet.
Du var en levande Gud
och en kraft i mitt liv.
Då sade jag mitt ja till dig.
Nu ber jag
om nya möten med dig,
om levande bön och gudstjänst,
om helig Ande.
Låt mig känna att du är hel
i en splittrad värld,
att du är allas
i mångfaldens värld,
att du är stor och helig,
en Gud som ger liv åt allt levande.

Ur   "Själva mörkret är ljus"
En bönbok av Svenska kyrkans biskopar

...
Min nåd är allt du behöver.    2 Kor 12:9
Den nye Växjöbiskopens valspråk.

Biskopskors

Bild: Google

... välkommen biskop Fredrik Modéus

Idag, söndagen den 12 april 2015, har Växjö stift fått ny biskop.



Fredrik Modéus vigdes till tjänst av ärkebiskop Antje Jackelén i Uppsala domkyrka.

I sin predikan vände sig ärkebiskopen till Fredrik Modéus:
"Redan har du många gånger fått svara på frågor som ”Vad vill du åstadkomma?
Vad är dina mål? Hur ska du vända negativa trender?”
Med rätta finns det stora förväntningar på en biskop.
Du har talat om levande gudstjänst, angelägen undervisning och modig diakoni.
Genom din erfarenhet som församlingspräst och genom ditt arbete med och kring församlingsväxt har du hunnit bygga upp en kompetens som är bra både för stiftet och för biskopskollegiet. Och naturligtvis är det utmärkt att doktorsavhandlingen i systematisk teologi om Gudstjänstgemenskap i folkkyrkan nu är spikad och snart ska försvaras."
Läs ärkebiskopens predikan i sin helhet.

Biskop Fredrik Modéus beskrev sina känslor efter vigningen:
– Jag är glad och nyfiken på det som väntar. Vigningen var en så stark och fin upplevelse. Nu ser jag fram emot att börja träffa människor i stiftet. Det är tillsammans med varandra som vi bygger framtidens kyrka.
Läs mer om biskop Fredrik på Växjö stifts webbplats.

Som sitt valspråk har Fredrik Modéus valt:
Guds nåd är allt du behöver (Sufficit tibi gratia Dei). Det är hämtat från 2 Kor 12:9.
Med valspråket vill han betona att Gud är alltings ursprung och givare – av liv, kärlek, försoning och hopp.
Läs mer om biskop Fredriks valspråk och biskopsvapen.




Bild och info: Google

... tillbaka till det tidigare yrket?

Var är jag? Vad gör jag?

Vet inte riktigt vad som väntar nu.
Hur går man vidare?

Sådana passager i livet är vi många som står och stått inför.

Inga klara konturer.

...

Deras tomma nät är också en bild för deras tomma själar - utan Jesus.

Men så står han där på stranden och ser hur de sliter; 

Tomma nät. 

Tomma liv.

Hur länge har Jesus stått och iakttagit de kära lärjungarna?
 

Hur länge har Jesus stått intill dig och iakttagit dig?

Dina försök att på egen hand gå tillbaka till tider och dagar
som var lugna och relativt bekymmerslösa.

Så till sist står du på stranden - ganska ensam

och ser Jesus.

Ser hur han iakttar dig. Kallar dig till sig - på nytt.

Kallar dig att bli "påskens vittne".
Inte vara tyst. Inte krypa undan.
...

I denna söndags evangelieläsning Joh 21: 1-14

läser vi om hur Jesus möter de uppgivna lärjungarna
som valt att gå tillbaka till fiskaryrket.

För tredje gången efter sin uppståndelse visade han sig för
lärjungarna och kallade dem till förnyad gemenskap
med orden: "Kom och ät." Kom och delta.
Stå inte på avstånd - det är inte er uppgift i livet.

Jesus hade förberett måltiden; 

på stranden, bland stenarna, brann det en glöd, 

där fanns också bröd och fisk
- Jesus konsekrerade och distribuerade -
 

DÅ FÖRSTOD DE ATT DET VAR HERREN.
Han hade tidigare kallat dem till tjänst. Kallelsen stod fortfarande kvar.
Inte ska ni tillbaka till det tidigare yrket, fiskare -
ni ska vara "människofiskare".
Leda människor in i Guds gemenskap här på jorden.

Jesus Kristus,
tack för uppdrag, tack för sändning,
tack för möjligheten att börja om.
DIN NÅD ÄR ALLT JAG BEHÖVER!

Bild: Google 

... morgonsol i österfönster

Tack för den nya dagen.
Tack för liv och tack för att mina ögon uppfattar den nya dagens ljus. Jag ser!
Jag är glad. Det är fortfarande glad påsktid.

Ljuset från öster är hoppingivande.

Våren väver världens ljusa bonad. Till glädje för mängder av människor.
Varpen är vår lovsång och vårt tack till Gud.

Mina händer är fulla av blommor ...
Mina läppar är fyllda av sånger ...
Mina ögon är fyllda av glädje ...

Varför dessa psalmcitat?

Jo,

Jesus, uppstånden är du ibland oss.
Du som lever, lider på jorden nu.
Våra ögon är till för att se dig.
Forma våra händer till tjänst och bön.
Halleluja, halleluja!

ur påskpsalmen 154


Du, morgonrodnadens Gud,
till dig vänder jag mig
med hela min glädje,
all min otåliga längtan
och alla mina förväntningar.     Bön ur en bönbok



Bön ur mitt hjärta denna stund;
Gud,
ge kraft åt alla som just nu kämpar,
ge frid i de själar som oroas.

... första vardagen i påsktiden

Det är påsk på jorden

och jag vill dela denna härliga vår- och påskpsalm med dej idag.


Världen som nu föds på nytt  pånyttföder glädjen.
Här på jorden vandrar nu den uppståndne Herren.
Öst och väst och syd och nord, eld och vatten, luft och jord
sjunger påskens psalmer.

Hör hur fågelropen höjs! Hav och strand sig gläder.
Se hur mark och träd tar på sina sommarkläder.
Genom tjäle, köld och död tränger solens eld och glöd.
Det är påsk på jorden!

Ur ett outtömligt djup skaparkraften flödar.
Liv ger liv och skörd ger sådd, sådden nya skördar.
Döden fråntogs all sin makt. Kristi kropp i graven lagd
uppstår och förvandlas.

Vi i honom återfår allt som gick förlorat.
Paradiset nu för oss öppnar sina portar.
Inget svärd! Från död till liv kallas vi att leva i
alla somrars sommar!

...
Visst kan man tro att denna härliga text är nyskriven - men inte alls.
Långt därifrån.
På 1000-talet skrev Adam av S:t Victor psalmen.
Att den behövde bearbetas insåg Nicolaj Frederik Severin Grundtvig år 1837.
Men psalmens innehållsliga värde var för högt för att låta den vara "osjungen" p g a
en alltför ålderdomlig text, så år 1969 bestämde sig Anders Frostenson sig för att bearbeta
den ytterligare och kristenheten sjunger ännu psalmen drygt 1000 år efter det att den skrevs.
Tack du okände Adam!

Psalmen  517  sjungs ofta i gudstjänsterna nu i vårtid.
Melodin är vacker och lättsjungen. Även den har ett antal år "på nacken".
J P E Hartman tonsatte psalmen med nuvarande melodi, år 1861.


Bild: Google.

... annandag påsk

Vandringsdag. Emmausvandringar; både lätta och svåra
Människor möter mer än påskliljor, glada tillrop och önskningar.


Kärlek   Delande   Misstro


1/  Kärlek
Kärlekens väg kantas av möten med människor som söker barmhärtighet.
Vi kan inte undgå att se det.
"Älska då varandra av hela ert hjärta."
Kärlekens väg kännetecknas av bröd som bryts med andra.
Kärlekens väg är inte fullkomlig, långt därifrån.
Som medvandrare får vi bryta bröd tillsammans - och när vi bryter det
kan något fantastiskt ske. Våra ögon öppnas. Ändrar riktning;
från jaget till ett du - som blir lika viktigt som det egna jaget.


2/  Delande
Den som sörjer vill vara i fred, bakom reglade dörrar.
Det är lugnast så, ingen kan ändå förstå.
Ändå kan orden "gå bort ifrån mig" egentligen betyda "kom nära, håll om mig".
Till sist måste någon laga mat och duka, göra upp eld och hämta vatten.
Var är du, Maria?
Det svåraste är bortvändheten, ensamheten trots röster och andras närvaro.
Men när bordet dukades och ni bröt bröd och delade vinbägaren
då bröts ensamhetens mur.
Ni var tillsammans
och Han som ni alla saknade var också där.            
                                                                                   (Jag talar med Maria...  av Caroline Krook)


3/  Misstro
Vi blir ofta vittnen till ondskefulla gärningar. Utstuderat cyniska.
Vi har lärt oss konsten att förställa oss och uttrycka oss tvetydigt. Det är enklast så.
Vi har blivit misstänksamma. Outhärdliga konflikter gör oss obarmhärtiga och cyniska.

Vi behöver inte människohatare, cyniker, fler grupperingar som förföljer kristna etc,
men
vi behöver mängder av vanliga, enkla och rättframma människor
om vi ska hitta vägen tillbaka till enkelhet och ärlighet?

Gud, förbarma dig över mänskligheten.
Må vi uppfyllas av Jesu Kristi kärlek!


Bild : Google    Svenska kyrkan

... påskdagen

Festen började redan i påsknattens mässa

KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN.
HAN ÄR SANNERLIGEN UPPSTÅNDEN!

När påskljuset tändes proklamerades Guds seger över mörker och död.
Passionstidens mörker har vänts till LJUS och
lidandet bytts i triumferande JUBEL.

Det tända påskljuset är symbolen för den Uppståndne Kristus.

...
Samtalade i gårkväll med ett av mina syskon om detta påskens under och mysterium.
Den tomma gravens gåta.
För många människor är detta så obegripligt. Helt förståeligt. Det är ju ett mysterium!
För den troende är det ett tecken från Gud som en nödvändighet av uppståndelsen.
Graven är tom.
Vi vet att det inte finns slutgiltiga historiska bevis för uppståndelsen, men den döde
Jesus fanns livs levande bland människorna på tredje dagen efter sin död.
Uppståndelsen är ett Guds under.

I Joh-evangeliets läsning på långfredagen säger Jesus: "Det är fullbordat?"
Är helt införstådd med Guds försoningsplan och att han skulle dö.
Samme Jesus förvandlas genom uppståndelsens kraft till Livets Herre som
segrar över döden.

Därför jublar Guds kyrka idag. Än en gång bekräftas påsklöftet.

Kom, låt oss vända tillbaka till Herren Gud.
Det är han som ger oss liv.
Låt oss lära känna honom och söka kunskap om Herren Gud.

...
Herren lever, våga tro det, lämna den tid som gått.
Hoppet är framtid, nu är livet vår möjlighet.

Herren lever, orden når oss: Se, jag gör allting nytt.
Framtiden väntar, res dig, gläd dig som människa.

ur påskpsalmen 155
...


Bild: Google

... påskafton

Önskar dig en lugn och vilsam lördag om du inte jobbar förstås, för då krävs ju full insats.
I min lilla, vackra stad lyser solen och sakta söker sig termometerns Hg från 0 grader i morse mot många plusgrader framåt dagen. Balkongens vårpyntning tar ingen skada av kylan utan utvecklas istället långsammare och jag får ha kvar den glädjen lite längre.

Runt omkring mig här i kvarteret finns (tror jag) "lyckliga" människor och "normalharmoniska" och kanske en och annan som är "nöjd" men som ändå undrar över livets gång. Hälsan tryter.
Några av oss börjar undra vart ungdomen och de raska stegen tog vägen.
Men vi har våra hem och vår gemenskap - dessutom i en lugn stadsdel.

För mig blir dagen lugn. Påskaftonen är en dag i väntan - på den stora påskdagen -
Idag ska jag hämta handgjorda chokladpraliner som jag beställt hos en "konstnär" med många strängar på sin lyra. Jag vill unna mig/oss lite extra gott nu när passionstiden är slut.
Snart börjar festen.

Så är mina tankar hos nära och kära, i syd och nord, som brottas med hälsa och svaga krafter. Böner och goda tankar bär en bit på vägen.

Må Guds goda väg komma dig till mötes,
och må vårsolen värma din kind ...

Glad påsk med rik välsignelse från livets Gud!


Bild: Google

... tanke ifrån dagens långfredagsgudstjänst

Ondskan kan inte tas in i Guds gemenskap.

Detta är ingen nyhet denna dag,
men
så viktig att påminna om.

Det är avgörande beslut vi tar.



Barmhärtige Gud
du som i Jesus Kristus öppnar vägen till dig
jag ber
- rena mig så blir jag ren
- hela mig så blir jag hel
- drag mig till dig så får mitt hjärta ro
Amen

... långfredagen

Maria, du frågar: var är min son?
Så frågar alla mödrar,
och du delar din oro
med alla mödrar i alla tider.

När slutar en mor att oroa sig för sitt barn?
Vad hjälper det att barnet sedan länge
lämnat sina föräldrar och lever sitt eget liv?
Maktlös och på avstånd kan hon bara se på,
hon kan inte gripa in, hindra eller hjälpa.
Det är ingen idé,
smärtan efter att ha blivit avvisad finns kvar.
Hennes barn har valt sin väg,
hon måste låta det ske, finnas kvar utan att komma för nära.
En gång delade hon allt med barnet
nu är hon utanför med en oavbruten oro.

     Bönetankar
     Jag talar med Maria          av Caroline Krook


Maria, din son är död, ditt förstfödda barn,
din smärtas, stolthets, oros och glädjes son.
Han finns inte mer, hans kropp är stel och kall,
bortom din förmåga att värma och trösta.

En moder med sin döde son i famn!
En ordlös smärta, en ensamhetens cirkel
sluter sig kring henne.
Innanför den kan ingen nå henne.

Än dröjer det länge innan Maria förstår
att hennes sons död betyder
att ingen längre behöver sörja
som vore vi utan hopp.

     Bönetankar
     Jag talar med Maria          av Caroline Krook


...

Korset
är det främsta kristna tecknet och visar på hur stor Guds kärlek är
till oss människor.
Gud går i döden för vår skull.
Genom korset besegras ondskan och vi blir försonade med Gud.

Sedan äldsta kristna tid har korset tecknats som ett igenkänningstecken
och för att visa på att den kristna människans liv levs i korsets försoning.


Jesus Kristus på korset.
Vi som har facit vet att
det upprättstående korsets stam, denna dag, blir till ett livets träd,
och mitt i världen skapas nu liv på nytt på en förbannad jord.

Långfredagen är beviset för "passionerad kärlek  och  passionerat hat"

 

 

Bild: Google

... skärtorsdagen

Denna afton och kväll.

Vi är så nära varandra i en förtätad gemenskap.
Vem är medvandrare  -  är någon förrädare?
Viktig fråga till oss alla idag.
Livet -   vardagslivet / kristenlivet   - så enkelt och så komplicerat.

Nattvardsgemenskapen denna kväll
- så stort och så nära
- så enkelt och så komplicerat
- så mycken Jesu kärlek ryms i denna enkla måltid
- så lite som krävs av mig: ett ärligt mottagande och ett liv nära Jesus Kristus

Gud,
när jag tar emot din Son, Jesus Kristus, i oblaten och vinet
kan du inte förkasta mig.


När vi delar det bröd som han oss ger
då förnyas vårt liv av den Kärlek som aldrig dör.
När vi dricker det vin som han oss ger
då förnyas vårt liv av den Kärlek som aldrig dör.
O, Jesus, jag tillhör dig.

Tack för din enormt stora och ovillkorliga kärlek!

... dymmelonsdagen / askonsdagen

Vi är på väg.  Askonsdagskvällen visar riktningen.


Han gick in i din kamp på jorden.
Gud tog plats i din egen gestalt.
Han kände din puls. Han blev trött liksom du -
och han älskade dig över allt.

Han gick in i din sorg och längtan.
Gud tog plats i din egen gestalt.
Han grät med din gråt. Han blev ledsen som du -
och han älskade dig över allt.                                     ur psalm 358


Vi går till Gud med våra behov och vår oro, och vi ber om hjälp.

Vi går till Gud i vår nöd.

GUD  KOMMER  TILL  OSS  MÄNNISKOR  I  VÅR  NÖD.

...  och  HAN  ÄLSKAR  OSS  ÖVER  ALLT.