... saknad

Denna dag har varit emotionellt arbetsam.

Ser den kvinna som saknar sin älskade make.
Ser släktingar, grannar och vänner - som saknar en kär medmänniska.
Jag saknar min gamle medarbetare och vän, kyrkvaktmästaren Harald.

HAN har rört sig med så stor värdighet i kyrkorummet och i kyrkans kor;
förberett, smyckat och rört vid det mesta med stor vördnad för det heliga.
Idag fanns Harald på nytt i koret men i ett annat sammanhang.

När vi tar farväl - anar vi Guds röst som säger "välkommen hem".

Harald, du är innesluten i Guds famn.



...
Jag är hemma nu i mitt hem, har lagt av mig min svarta klädnad och sitter som i en "aftonsolsdimma" och saknar en ödmjuk person.
 ❤️ 🙏🙏 ❤️

 

... uppåt-puffar

En lärare berättar: vi försöker att påminna barnen om att reflektera över hur man säger saker till andra. 

Vi kallar det nedåt-puffar och uppåt-puffar.   

De senare är de puffar som är ok och gör att man själv mår bra och andra mår bra.  

Många vuxna vet inte heller skillnaden på dessa två, synd det, 

för man mår så mycket bättre själv när man kan lyfta andra. 

......

Dessa uttryck är så bra och åskådliggör vad det   handlar om.

En annan klok reflektion är denna; 

Vi kan inte vara lyckliga om vi väntar oss att hela tiden  leva på intensitetens högsta topp.

Den verkliga glädjen är inte en fråga om intensitet utan om balans och ordning, rytm och harmoni.

Jag vill ta musiken som ett bra exempel.   

Den är njutbar inte bara för ljudets skull utan också för sin tystnads skull. Utan denna växelverkan mellan ljudet och tystnaden skulle det inte finnas någon rytm. 

Livsrytm och dagsrytm är också bra exempel. 

Om vi strävar efter att bli lyckliga genom att fylla alla livets tysta stunder med ljud, och att bli maximalt produktiva genom att förvandla också fritiden till ständigt arbete, då - har vi nära nog skapat ett odrägligt liv på jorden.

Har vi inga tysta stunder - kan vi nog inte höra den inre musiken.

Har vi ingen vila - när ges då tillfälle till den inre krafthämtningen.

Allt här i livet är bara en grov skiss av det fullkomliga.

Varför då kräva av sig själv att vara mer än så?

Vila i din väntan, stilla mötet sker ...  
ur Psalm 205 


Bild: Google 

... diktaren och gudsbilden

Tysta skyar och hav av stjärneljus.

Nog har det diskuterats om vilken religiös fåra han hör hemma i. 

Somliga forskare anser att han hör hemma bland  agnostiker, andra tycker att han platsar bland ateister eller hinduister. 

En helt annan uppfattning hade en av våra biskopar, Jan Arvid Hellström (död 1994). Hellström menade att diktaren Dan Andersson på något sätt var både mystiker och teolog. 

Dan Andersson bröt tidigt med den antropomorfa, "förmänskligade", gudsbilden som han ständigt mötte i väckelsens förkunnelse i sin hembygd, Grangärde i  södra Dalarna. 

Det var gudsbilden och inte gudstron som han vände sig emot.

Alternativet till den mänsklige guden fann Dan   Andersson i mystikens tidlösa erfarenhet.

Gud är över, bortom, bakom, framför ...  Gud är Icke-bild!  

För Dan Andersson är Gud den Outsäglige - bortom  allt mänskligt, bortom intellekt, känslor och bilder. I stället använder han en annan symbolvärld när han talar om Gud och det gudomliga. Sina bilder hämtar han ifrån universum och t ex barndomens vildmarker; 

Ljus, Sång, Hav, Stjärnor, Rosor, Port osv. 

Dan Andersson hämtar också sina bilder och tankemodeller från bl a Mäster Eckehart, 1300-talet, och från den rysk-ortodoxa traditionen i Dostojevskijs tappning samt från den indiska mystiken.

Att komma Bortom det mänskliga. 

Dikten "Omkring tiggarn från Luossa" tolkar detta.   Det jag älskar, det är bortom och fördolt i dunkelt fjärran och min rätta väg är hög och underbar.

Och jag lockas mitt i larmet till att bedja inför Herran:

 "Tag all jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har!"

Samma tanke finns också i raderna:

Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,

det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt ...

Dan Andersson är hela tiden angelägen att förankra sin andliga diktning i Bibeln. Tiggardikten är fylld av citat och alluderingar därifrån.  

Han såg som sin omöjliga kallelse att ge ord åt Det Outsägliga. 

Ett typexempel är dikten:

   Jag skall gå genom tysta skyar,

   genom hav av stjärnors ljus,

   och vandra i vita nätter

   tills jag funnit min faders hus.

   Jag skall klappa sakta på porten

   där ingen mer går ut,

   och jag ska sjunga av glädje 

   som jag aldrig sjöng förut.

Många av hans dikter blir en väg att försöka formulera vad som ytterst aldrig kan formuleras.

Vi känner igen Bibelns ord:

Vad inget öga har sett och inget öra hört, och vad ingen människa har anat,

det har Gud berett åt dem som älskar honom.

1 Korintherbrevet 2:9 

Guds vishet som ingen människa kan avbilda.

Mystikens eviga paradox:

Den oändligt avlägsne är den oändligt nära.

Gud utan mänsklig kropp sluter människan i sin godhets "famn". 

.....

Självklart finns det många fler teologer, författare och diktare som reflekterat och mediterat över Gud och  gudsbilden.
Överallt har man sökt "bildlöshetens" bilder.

... förändrar sig gudsbilden?

Hur kommer det sig att det finns så många bilder av Gud - när jag läser dessa ord:

"Ingen har någonsin sett Gud"  (Joh 1:18, 1 Joh brev 4:12).

Jesus har förklarat Gud för oss - utan att presentera ett bild-collage. 

    

    

- GUD, du är Ljuset i mitt liv -    

I årtusenden har bilden reflekterat det mänskliga tänkandet. Jag tror att man kan påstå att bilden/bilderna är oumbärliga i vår kristna tradition, även om man ibland kan anse att "bilden" är både på gott och ont. 

Genom samtal och studier och av erfarenhet vet vi att gudsbilden förändrar sig. Byter gestalt och växlar med en människas olika åldrar och ändrar även gestalt,  ansikte och framtoning med den kulturella, sociala  och intellektuella miljön.   

Detta vet vi delvis av erfarenhet och dels därför att religionspsykologerna har analyserat det åt oss.

Ingen av oss har samma gudsbild i vuxen ålder som i barndomen.  

Bilden av Gud förändrar sig inom den enskilda människan. 

Bilder är väsentliga, men inte alla har möjlighet att föreställa sig "likadana" bilder. Många människor saknar synförmåga och många barn föds blinda. 

Hur talar de om bilder? 

Så kan vi också konstatera att bilden av Gud hänger samman med våra referenssystem. Hur man  "undervisats"

- en man (med skägg) 

- någon man fruktar, har stor respekt för  

men Gud kanske lika gärna kan vara  

- en fattig latinamerikansk kvinna

- en som inte tronar i det höga utan som vandrar mitt ibland oss på nötta vägar. 

Detta resonemang (om våra referenssystem) förändrar förmodligen inget, för på djupet finns den "mänskliga" gudsbilden kvar. 

Intressant är att läsa några tankar, om bilder av Gud, ur en intervju med överrabbinen Morten Narrow i SvD.  Jag läser i det urklipp jag har:

Kristendomen gjorde tidigt ett fruktansvärt misstag. 

De kristna omvände världen, men världen kunde inte tänka i abstraktioner.

Därför formulerades tron i fasta formler,  i bilder  som  var konkreta,  i formler som inte fick ifrågasättas.  

Judendomen undvek den fällan, där höll man fast vid det abstrakta och vid budet att inte göra sig några   bilder av Gud, av  "det oerhörda"  som inget mänskligt förnuft kan omfatta.

Morten Narrow fortsätter:

Det är detta som är kristendomens svårighet idag,  man sitter där med frysta former, konkreta, nedtagna till förnuftets nivå.   

Men under seklernas gång har människan lärt sig tänka abstrakt.

Slut på citatet.

...

Har vår kristna kyrka nu att "släpa med sig" en börda av barnsliga, naiva bilder av Gud.

Trots att människorna lärt sig att tänka abstrakt.

Precis så som vi utvecklas från barndom till vuxen ålder, så utvecklas mänskligheten.

Kanske blir det lätt väldigt förenklat. Kanske befrias vi ibland från tankens skärpa.

Trons mysterium och outgrundliga helighet - kontra trons naiva bildspråk. 

• Alla dessa bilder!
• En bild säger mer än tusen ord.
• Förändrar sig gudsbilden?
• Hur tänker du?

Bild: Google

... ge morgontonerna en chans

Morgonen gläntar på dörren till den nya dagen.

Den är här och vi får ta emot den som en gåva.

Dagen är ung.

Morgonluften strömmar mot dig och hälsar dig 
"God morgon, min vän".

Den som går ut till brevlådan för att hämta morgontidningen kan ibland gå "igenom" tunn, tunn spindelväv. Så skir att den knappt är märkbar - men vittnar om någons nattarbete.       

Kanske ser du till och med daggdroppar skimra i spindelväven. Det är vackert.   

Pianostycket (nedan) som jag hoppas att du ger dig tid att lyssna till är vacker morgonmusik.

Claude Debussy, var en enastående pianist (1862-1918).  

Han låter oss i pianostycket Arabesque njuta av musik så ömtålig som spindelväv, 

ja, minsta vindpust skulle kunna blåsa bort alltsammans.

Debussys musik har gett en magisk klangvärld som inspirerat flera generationer av såväl klassiska musiker som jazzmusiker.   

Jag önskar dig en fin dag.
God morgon!